torsdag 19 augusti 2010

Bara 9 strålningar kvar

Herregud vad tiden går fort. 2 cellgiftsbehandlingar och 9 strålningar kvar.

Det fungerar bättre nu men jag vill/vågar inte tänka på hemgång det går hela tiden upp och ner . Nu gäller det att bita ihop. Något som verkligen är bra är att jag från början ställt in mig på det värsta vad gäller biverkningar. Inget kommer som en överraskning även om det är jobbigt och tungt.

Här på avdelningen är det inte likadant mellan patienterna som när man väntar på sin strålning i väntrummen. Troligen beror det på att man här har tid att sjunka in i sej själv och söka lugnet där och hämta krafterna där.

Även efter mina behandlingar är över kommer biverkningarna att fortsätta. Vissa får mest biverkningar efter avslutad behandling. Vi får väl se. Eftersom mina problem började tidigt hoppas jag såklart att jag slipper den delen men om det händer är det inte mycket att göra åt.

En av oss 4 på min sal har åkt till Hospice. En annan skall till Brachy terapi samma som väntar på mej. Han är förresten ett bra exempel. Inget illamående nån gång och svårt att svälja samt ont i halsen bara efter att 30 strålbehandlingar genomförts. Märkligt! Fusk!?!

Av alla cancerfall här är det inte någon jag skulle vilja byta med. Den drabbar oss på samma sätt och lämnar oss med skräck oavsett var den sitter och hur behandlingarna går till,

Märklig klang ordet Cancer har förresten. Det vilar en dödskallemärkning över ordet. När folk frågade lite nonchalant hur e det? Svarar jag såklart det är väl ok fast jag har fått Cancer. Inget att hyckla med eller skämmas för men sedan säjer alla samma sak. "Du vet det kommer säkert att gå bra dom är så duktiga nu för tiden",

Och det är dom verkligen. När det gällar chansern a till överlevad ligger den på 8,5 till 9. Då är det ju ändå så att 1,5 personer dör. Nu gäller det att hålla sej i rätt klunga och kämpa på.

Svett, svett, svett

Jag vaknade inatt av att jag kände mej blöt. Allt i sängen var dyngesurt. Man kunde vrida ur vätska ur lakan täcke örgott och mina nattkläder.

Tog en härlig dusch och sen tillbaks i sängen. Fick hjälp av en sköterska. Herregud dom är verkligen fantastiska här.

Skulle sen till Odontologen. Taxi beställdes till 1300 men när klockan var 1330 hade fortfarande ingen kommit som tur var kom min underbara gumma för att hälsa på mej så hon körde mej bort.

Nu såg det bättre ut i munnen igen, Två ganska läskiga jätteblåsor under tungan önskar jag att jag inte hade kollat på. Svedan och värken sitter nog mer nere i halsen. Dom tvättningarna jag har gjort själv har visat sej bra.

Senare på kvällen brast det för mej och jag började lipa som ett barn. Det var andra gången sedan jag fick sjukdomsbeskedet så jag gav mej själv rätt att gråta. Allt känns hopplöst. Jag har skrivit mitt testamente, ifall, ifall.

Nu avbryts sondmatningen och jag får istället näringsdropp och primprelon via sonden. Ny medicin för att få igång magen. Hoppas hoppas!!

Tillbaka till ruta 1

Blåsorna tillbaka, febern på 37,-37,9 i munnen efter att jag tagit alvedon. Ingen dunderfeber men jag var i uselt skick. Kräkningar, värk, ont i munnen där det fanns massor med blåsor igen.

Det är såhär det kan fungera säger personalen som är lika fantastisk som vanligt. Jag träffar flera på avdelningen som har fullgjort sina 36 behandlingar utan att kräkas alls eller må illa alls. Ok det måste gås igenom. Jag blev inlagd igen.

Svettas ymnigt. Jag hör röster som är så tydliga så jag tvangs att svara. Utan att få svar tillbaks såklart. Vingligheten i benen är kvar och har blivit sämre kan inte gå utan käpp. Om jag blundar ramlar jag ikull direkt. Det är omöjligt att veta om det är behanlingen, medicinerna eller kvardröjande problem efter stroken.

Man höjde upp mina morfinplåster snappt och exprimenterar nu med att sänka tillbaka till 75 mikrogr.

Min underbara familj kommer och hälsar på men jag orkar inte vara med dom någon längre tid utan jag ligger för det mesta. Nu har jag svårt att sova även efter jag hade fått insomningstablett

Fy fan rent ut sagt vad jag mår dåligt. Enligt läkarna skall jag ha 5 välling via sonden men har aldrig kommit upp i fler än 3 och ibl bara 2 om dagen.

Hemgång!!!

Allt verkar ok min fru hämtar mej på strålningen på eftermiddagen. Vi har fått med 2 fulla bärkassar med sprutor, välling, näringsdrycker etc etc. Även repeterat vad som skall göras. Solen skiner och jag mår prima!

Hemma började jag med en gång att göra ett schema på vad skulle skulle göras och när. Kolla här bara:

Morgon
1 Nexium istället för omoprazol som inte går att krossa
1 Diovan
1 Seloken (istf logimax)
10 droppar Cilaxoral
3 Salazopyrin
1 Metformin
1 Trombyl
2 Betolvex
2 Betapred
1 supp Alvedon
1 Sertralin
8 Betapred (bara ti, ons)
1 Orduran (bara ti, ons)
1 supp Pimprelon (bara ti, ons)

kl 12
1 supp Alvedom

kl 14
1 supp Pimprelon (bara tis, ons)

kl 16
1 supp Pimprelon (bara ti, ons)

kl 20
1 Simvastatin
2 Salazopyrin
1 Metformin
1 supp Pimprelon (bara ti,ons)
1 supp Alvedon
8 Betapred (bara ti, ons)
1 Seloken

Utöver detta:
Matrifen depotplåster 100 mikrogram
Oxynorm 5mg vid behov
max 6 supp Primprelon vid behov (utom ti, ons)

Jag fick börja meka med medicinerna direkt och kopplade in en välling började känna mej konstig. Trött såklart!

Efter att jag hade krossat och fått i mej det mesta av medicinerna via sonen såg köket ut som ett ett slagfält och jag svettades enormt. Efter någon timme fick jag order av hustrun att ta tempen. 38,5 shit!

Vi ringde avdelningen och dom sa åt mig att komma in igen. Ingen övernattning hemma alltså jag kom till avdelingen kl 1 på natter eller något sånt.

Förbättring!!!

Det är inte sant det värker mindre i halsen och blåsorna känns inte så stora. Känner mig totalt lite bättre. Kanske kan komma hem i helgen för att bli kvar hemma? Det skulle vara underbart jag saknar min underbara fru och våra barn och barnbarn. Alla har hälsat på mig förresten.

Om jag mår lika bra imorgon skall jag eventuellt få permission till lördag och sen utskrivning på lördagen.

Den 11 augitii

Tiden går och varje dag kan man bocka av ännu en strålbehandlingsdag. 17 behandlingar avklarade jag skall göra 36 totalt alltså 29 kvar. Det känns som om det är lite färre blåsor i munnen. Troligen är det inbillning.

Monhåletvätt på Odontologen

Först såklart detta illamående ett svagt bakomliggande obehag som plötsligt utan förvändning blosssar upp till kräkreflexer. Puh! Jobbigt!

Vid lunchtid: munhåletvätt. Helt enkelt först baddning av tandläkare med bomullstuss och zylocain runt i munnen och sedan baddning med koksaltslösning. Gjorde ont men kändes väldigt friskt och skönt efteråt.

2 cellgiftsbehandlingen

Så var det dags igen! Jag måste erkänna att jag känner mig lite stressad inför den. Normalt skulle jag få cellgifterna på avd 51 som alla andra men jag fick göra allt här där jag är inlagd dvs avd 3. Allt avlöpte emellertid som planerat.

Först på morgonen strålbehandling och sedan på avdelningen kemoterapi (cellgift). Man får först en nål i armen och därifrån först koksalt, vilket tar ca 2 timmar. Sedan följer cellgiftet som tar ungefär 1 timma. Nästa moment är vattendrivande, och direkt efter ytterligare koksalt, ca 2 timmar.

Under tiden och även före får man medicin mot illamående och det fungerade ganska bra för mig behandlingsdagen. Det är värre de efterföljande dagarna.

Förresten vilken underbar personal!!!