onsdag 25 augusti 2010

Så var det dags igen

Hallå här kommer gnällspiken igen. Sov dåligt inatt. Om sanningen skall fram sov jag inte något. Vid halv 4 försökte jag krafsa lite med tandborsten på tänderna. Det verkade som jag väckte en rumskamrat som blev störd av att man borstar tänderna halv 4. Jag försöker verkligen att varken höras och synas men tyvärr är jag nog en sån som folk retar sej på för dom springer upp och ner nätterna igenom. Fast inatt kommer jag nog att få sova (och dom andra med).

Strålbehandlingen klockan 0715 igen i morse. Jag fick en spruta mot illamående innan jag åkte men när jag kom tillbaka på rummet så var det dags igen. Kräkning, kräkning och åter kräkning. Det är ju bara medicinen som går via sonden så morgontabletterna gick till dykarns.

Den enda kvinnan på vår 4 sal åkte iväg i morse med det vanliga ringande i öronen: Lycka till! Istället har vi fått en ny gubbe. Inga problem alla är lugna och stilla gubbar nu på salen. Alltså lagom med pladder och sånt.

I morgon blir spännande med ett möte om vårdplanering. Det är nu beslutat att jag ligger kvar här till den 31/8 då behandlingarna i det här huset är över. Man har helt gett upp planerna på att få i mej näring via sonden vi måste därför komma överens om hemhjälp för b.l.a. med att sköta CVK matningen. Om jag orkar skulle jag även kunna komma hem på helgpermission eller dagpermission. Allt beror väl på hur jag mår.

Jag fick idag ett oväntat besök av en kurator. Vi pratade säkert en timma och skall träffas igen nästa vecka den 31, allså samma dag som jag skall komma hem.

Kanske har det framgått att jag ligger i ett 4-bäddsrum. Många pratar ju om hur irriterande det kan vara med 4 i samma rum och hur man blir störd mitt i natten. Det kan väl jag inte klaga på egentligen för det är ju jag som stör. Det känns skönt att det finns någon här i rummet tycker jag. Man pratar inte som vid ett symöte utan byter några ord emellanåt, man frågar varandra om sjukdomen och får en chans att tömma sig och öppna sig lite för andra i samma situation.

Förresten har vi inte talat om hårväxt. Man tappar hår just där man strålar dvs i mitt fall har min skäggväxt i stort sätt ramlat av (kan man skriva så?). Inför behandlingarna fick jag råd att köpa en elektrisk rakapparat men det är inte mycket att raka på min släta haka. Cellgiftet som jag får i alla fall framkallar inte håravfall säger dom men jag tycker nog ändå att det är ännu tunnare än innan jag kom in. Kanske inte dramatiskt men huvet växer mer och mer ur håret om man så säjer.

Och just här tog krafterna slut och jag tackar för mej idag

Natti natti