Har väl mått relativt bra några dagar. Lite trött bara. Gladde mej åt min fru som kom 2 i DM i Boule. Fantastiskt.
Jag äter som en häst (och låter som en). Det är verkligen underbart att få tillbaka smaklökarna. Åt köttbullar för första gången på ett år nästan. MMMM.Märkligt nog idag mådde jag utmärkt. Vi planerade för att åka till landet och allt var toppen. Plötsligt blev jag illamående och fick rusa på toaletten. Jag satt nog 5-10 minuter och ulkade utan att få upp någonting. Jag fick en dejavue känsla. Så här var det när jag hade avslutat min strålning och cellgift. Tack och lov fick jag ett besked om att min PET scanning (scanning av hela kroppen) blir i början av juli. Det känns tryggt. Man kommer inte ifrån känslan av att allt trots allt inte är ok. Det känns som om någonting är fel i kroppen, fast det är klart det är inte lätt att veta vad som är fysiskt och vad som är psykiskt.
Häromkvällen råkade vi slå på ett tvprogram om bröstcancer och hur några kvinnor upplevde beskedet och vägen fram genom läkarundersökningar etc. Vi stängde av tvn innan dom kom till behandlingar. På något underligt sätt berörde det mej. Det var som om jag för första gången förstod att min sjukdom är potentiellt dödlig och agressiv. Även om jag bloggar om det och pratar med alla som vill höra (och några som inte vill) är det som om det sakta sjunker in hur allvarligt det är. Jag vet att jag har skrivit förut om hur man känner sej men på något vis blev det så verkligt för mej när så många kvinnor berättade om hur dom upplevde det. Kanske är det någon slags machokänsla hos mig ändå, trots att jag inte vill tro det, som gör att man försöker distansera sig från fakta.
Alltnog! Livet går vidare sommaren är på väg. Ha det bra ni eventuella läsare.
