Så var det dags igen. Ytterligare en sond som täppts igen. Efter att ha väntat till kl 13 började man försöka byta sonden (sonden är alltså den slang som går från näsan ner i magsäcken som jag använder numera bara till medicin). Efter flera försök bytte man till den andra näsborren och när inte det heller gick att komma ner ordentligt i magen var man tvungen att sluta. Kl 19 kom så en läkare från Öron Näsa Hals och försökte efter flera försök fick hon ner sonden men fick inte ner någon vätska i sonden. Det diskuterades en mängd möjligheter som tex att röntga men jag skall istället försöka svälja ner dom tabletter som jag absolut inte kan undvara och som inte går att ta direkt i blodet.
Lite senare fick jag i mig en matsked med krossad seloken och filmjölk. Hoppas den stannar kvar.
Jag blev varnad att det värsta brukar komma 1-2 veckor efter avslutad behandling, alltså när jag är hemma. Hemtjänsten kommer att få hjälpa till med mycket tror jag.
Fick även besök av min mor idag. 92 år och pigg som rackarn. Hon och hustrun stannade tills jag inte orkade mer. Man blir fort trött även av trevliga besök. Som tur är har hustrun förstått det.
Jag fick även lite reaktion på att bloggen för igår var lite ledsam. När det gäller Ferlindikten är den en av dom vackrast jag vet och sen: jovisst jag var nog lite nere igår och kanske även idag men jag tror att man måste "unna sig" även sådana känslor. Annars är man bara som en clown som är glad och uppåt enbart för att glädja andra men inte förmår känna igen sina egna känslor.
Nog om detta!! "Åter en dag i häktet" som en arbetskamrat brukade avsluta sina arbetsdagar med att säga under mer än 25 år. Jag har bara 2 behandlingsdagar kvar.
Godnatt!
