Hej kära EL
Ni som eventuellt har intresse av att följa mig har väl undrat var jag har blivit av. Som jag tidigare talat om har vi nu sålt vår sommarstuga på Orust och har varit 6 veckor i Spanien för att försöka hitta något nytt sommarställe för överkomliga pengar.
Det var lite kallt vissa tider, speciellt på morgonen, men jag mådde fantastiskt bra. Ingen lugnande tablett och nästan inga värktabletter för min reumatism. Fantastiskt!
Lite problem hade jag ändå och därför känns det viktigt med en uppdatering. Speciellt för er läsare som kanske genomlider samma som jag eller som står inför behandling för er cancer kan det vara bra att veta vad framtiden kanske har i sitt sköte.
Innan vi åkte till Spanien den 23 mars (tyvärr samma dag som vår dotter fyllde 40 år) hade jag ett återbesök på Onkologen. Som jag nog redan har skrivit om fick jag där besked om att mitt luktsinne nog var fimpat för tid och evigheter och att jag kunde räkna med något ökad infektionsrisk och, på grund av sköra slemhinnor i munnen efter strålningen, problem med svår i munen.
Det var precis vad som hände. Under en period hade jag 3-4 sår i munnen och på tungan. Det gick inte att äta stark mat, som jag vanligtvis älskar, och inte heller sura varor som tex citrusfrukter och jordgubbar (?). Vissa dagar hade jag svåighet att få i mig mat överhuvudtaget. I min jätteliga medicinlåda som jag hade med mig hade jag tyvärr glömt att packa ner smärtstillande gel för munnen. Det var inte roligt men som jag tidigare har skrivit fungerar inte gelen så bra heller. Man får ta lite på en lång tops eller dyligt för att undvika att hela munnen blir "tandläkarförlamad".
Alltnog! Jag rådfrågade vårt lokala Pharmacie och fick en tub som skulle göra ungefär samma sak. Jag kan inte påstå att det var uppseendeväckade bra resultat. Till råga på allt lyckades jag att smaka på en skållhet Irish coffee. Tungan blev alldeles sönderbränd kändes det som. Vinet fick jag späda ut och även Whiskyn S(kan ni tänka er 180 SEK för 3 liter Famous Groose och inte kunna konsumera. Shit!
Såren i munnen kom och gick på olika platser men ett sår, som jag hade redan i januari, ville inte läka utan blev bara värre och värre. Mot slutet av vår vistelse i Torrevieja började ett annat intressand fenomen dyka upp. Jag blev hesare och hesare för att tillslut låta som en dålig Barry White kopia.
När jag kom hem sökte jag akut på Onkologen men dom hade inga tider så jag sökte på ÖronNäsaHals på Östra. Man tog biopsi på såret och undersökte stämbanden. Hör och häpna! Stämbanden hade blivit skadade av strålningen (som ju avslutades augusti 2010). I en vecka gick jag orolig och väntade på svaret. Till slut ringde läkare och meddelade att såret inte var melingt, alltså ingen cancer. Han tyckte ändå att det var för tidigt att glädja sig utan ville se om det hade försvunnit om ytterligare en vecka för att i så fall göra en ny biopsi.
Efter nästan 3 veckor var jag tillbaka. Hesare än någonsin! Har ibland t.o.m. svårt att tala överhuvudtaget. Orolig såklart!! Ny läkare som nu med 100% säkerhet kunde utesluta cancer på stämbanden. Hmm jag är väl ändå orolig. En väninna till min fru hade råkat ut för samma sak och det visade sig efter röntgen med radioaktiva ämnen, att det ändå var cancer. Man skall ju lita på folk men ....
Vad beträffar såret ville han avvakta ytterligare och jag fick en ny tid den 25 juni. Möjligen måste man operera bort såret (hur det nu skall gå till utan att få ett nytt sår). Den som lever får se men såhär är alltså status efter en konvalecent på 2 år i augusti.
Inget luktsinne
Kraftigt försämrat smaksinne
Ett sår långt bak i gommen (halsen) som nu är nästan ett halvår gammal och inte vill läka.
Till och från sår och sveda på tunga och på olika ställen i gommen.
En sexig basröst
Och...en fortfarande orolig själ
Men:
Varje dag ovan jord är en bra dag!!
Tills senare ha det bra ni EL (eventuella läsare) tills vi hörs igen. Skicka gärna frågor eller kommentarer om ni vill på leif@leifochrose-marie.se
Tjena
