Det här här ju faktiskt en gnällblogg och det är själva syftet; att beskriva tillfrisknandet (eventuellt) efter behandlingar. Men innan jag gnäller måste jag göra reklam.
I Daisys Gårds & Inredningsbutik fick jag en fantastisk hjälp att lösa mitt morsdagsproblem. I pyjamas öppnade hon glatt sin underbara butik och lät mig handla trots att det egentligen var stängt. Om ni eventuella läsare inte har varit där så gå åtminstone till deras hemsida och kolla,http://daisyinredning.blogspot.com/, hoppas dom inte har något emot att jag länkar dig. Underbara människor och fantastiska prylar.
Tillbaks till min kära cancer. Vaknade härom natten och mådde illa. Sedan ägnade jag en timma till att kasta upp. Dagen efter var jag helt utslagen med lätt feber. Troligen hade jag tagit ut mig dagen innan med lite snickerier på tomten. Jag roade mig kungligt och tycker själv att resultatet blev bra men mådde som sagt dagen efter inget vidare. Som ett bättre bakrus. Skakade i hela kroppen och låg sedan hela dagen utmattad. Men det var det värt.
Har också besökt min psykiatriker för uppföljningsbesök. Jag mår faktiskt psykiskt mycket bättre även om dödsångesten ibland kommer krypande och nätterna ibland är långe. Man tänker tillbaka på livet och ältar allt dåligt man gjort och allt man inte skulle ha gjort. Det finns tillräckligt för att vara sömnlös många nätter. Allt det där skall väl ordna sig när man väl blir helt frisk.
Helt rfisk ja. Nu har jag fått klarsignal i 6 månader genom 2 återbesök. Uppföljning skall ske var 3e månad och sedan med större mellanrum men ända upp till 5 år innan man förhoppningsvis är friskförklarad. Jag tror nog tyvärr att det krävs mer för att oron för återfall försvinner. Under tiden jag låg på sjukhus låg jag i samma sal som en man som hade haft amma cancertyp som jag och på sanna ställe; i tonsillen. Han fick ett återfall efter exakt ett år och då i strupen så han hade kanyl i hansen som man tvingades rensa från slem varannan timme och hans talförmåga var borta. Såna tankar har man på natten och det är svårt att se det som alla säger att man skall vara positiv. Det kommer krypande antingen man vill eller ej.
Nu har jag fått ett litet bakslag. Saliven hade börjat komma tillbaka och jag behövde inte vakna så ofta av att jag var torr i munnen. Men! I förra väckan minskade saliven dramatiskt igen vilket fick till resultat att jag går upp 5-8 gånger per natt och dricker vatten (och tappar ur såklart). Har även börjat igen med den förskräckliga solrosolja som man sprutar in i munnen. URRK! Nästan omedelbart kom såren inne i munne tillbaka och jag har fått recept på xylocain i geleform som jag skulle gurgla mig i. Bad Idea! Det är som att få tandläkarbedövning i alla tänder tunga och hals. Jag löste det bättre med att ta gelen på fingret och försöka smörja där det är som värst..
I lördags var vi på en fantastiskt trevlig fest med Rose-Maries boule vänner i Skatås Boule klubb. Vi spelade i ösregn i flera timmar. Jag har tidigare sysslat med något som man med lite god vilja kan kalla golf och konstaterar att golfare och boulare är samma skrot och korn. Inget väder är för dåligt!!
Efter spelet (som förresten förvånande nog) gick bra för mig åt vi och drack. Vår fantastiska värd har en stort tysklandsintresse, speciellt Puttgarden, och han hade vänligen heten att bjuda på den ena läckerheten efter den andra. Men munnen full av sår är det ingen höjdare. Jag fick hålla mej till vatten och öl vilket inte spelade någon roll. Vi hade vansinnigt roligt och åtehämtningen dan efter gick rätt skapligt ändå. '
På morsdag låg jag och skakade fram till klockan 2. OBS inte av sprit utan av trötthet efter dageninnan. Men som jag skrev tidigare var jag fit for fight på eftermiddagen det är verkligen härligt. Om ni bläddrar tillbaka i min blogg ser ni hur det var tidigare. En långpromenad innabar 3 dagars sängliggade.
Nej det går vekligen framåt. Emellertid tycker man att min återhämtning går för långsamt och har därför remitterat mig till en PET scan. Det innebär att man scannar hela kroppen för att hitta eventuella metastaser.
Detta skall ske i början på juli och mitt tredje återbesök direkt efter. Jag ser verkligen fram emot det, http://sv.wikipedia.org/wiki/Positronemissionstomografi.
I dag är det ett år och en månad sedan jag fick min stroke (propp) som gjorde att man upptäckte min cancer tumör i tonsillen och metastasen in lymtkörteln. Jag trodde då på fullt allvar att jag direkt efter att strålingen var över skulle kunna åka på semester resa till Frankrike.
Nu hoppas jag att det går i höst. Ett år senare. Den här behandlingen var vekligen inte att leka med.
Tack ni eventuella läsare av min gnällblogg, men som ni märker är ändå tonen lite mer positiv efterhand.
Ha det bäst
Leift
