torsdag 15 juli 2010

Bakgrund

Jag vet inte när jag skall starta min berättelse. Under ganska lång tid upplevde jag att jag inte mådde bra. Det började med att ja kände mig trött. Inte vanlig trötthet utan helt förlamande trötthet. Så pass att min fru ringde efter ambulans. Jag tillbringade 8 dagar på MIVA och gick igen en massa tester utan att dom kunde finna annat än att jag plötsligt blev våldsamt trött och "tjostig" tungt att andas och kände mej helt enkelt sjuk. Under 2009 hade jag återkommande feber under en månad. Febern var inte alls hög utan mellan 37,5 och 38, men mer än normalt. Återigen fick jag genomgå en hel del undersökningar denna gång på Mölndals sjukhus.
Förmodligen för att bli av med mig remitterade dom mig till sömnlaboratoriet på Sahlgrenska sjukhuset. Efter att ha sovit med mätutrustning fick jag besked att jag hade måttlig sömnnapé, dvs andningsuppehåll under sömnen. Måttlig innebar att det inte var jätteofta men att ja gick ner mycket i syreupptagning. Med tanke på mina övriga problem (hypertoni, dvs högt blodtryck, diabetes, reumatism, magproblem) tog man allvarligt på denna "måttliga sömnapè och jag fick prova att sova med en CAP. Detta innebär att man får en mask över antingen bara näsan, eller över mun och näsa och sedan med en väsande luftpump tilbringar natten med att andas i kraftig motvind! Det fungerade bara inte för mig och efter ett tag fick jag lämna tillbaks utrustningen. Jag hade upplevt lite problem med halsen under den senare tiden alltså även under tiden som dom andra problemen uppstod. Det verkade därför naturligt att be någon kontrollera halsen på mig. På sömnlaboratoriet skickade dom efter en öron-näsa-hals läkare och bad mig öppna munnen, tryckte ner tungan med en spatel och sade att det inte var några problem och att jag skulle sluta harkla mig. Ibland kände jag det som om jag hade något som nästan "rann" ner i halsen och täppte till. Efter en hostning försvann det och eftersom jag ju hade blivit kontrollerad brydde jag mig inte om det.
Efter ytterligare någon månad började jag plötsligt störtblöda ur ändtarmen och hade samtidigt kraftiga diarréer. Åter ett besök på sjukhuset, denna gång på östra. På akuten gjorde man ett rektoskopi och sedan en biopsi av ett "märke" eller hur man skall kalla det. Läkare sa att det kunde vara "ett förstadie till cancer" och jag blev inlagd. Dagen efter konstaterades det att när man hade tagit biopsin hade man samtidigt fått med sig hela "märket" som man nu kallade polyp. 3 nätter på östra sjukhuset och ytterligare undersökningar. Koloskopi, gastroskopi, ultraljud, fler rektoskopier. Man hittade ytterligare ett märke i tjocktarmen men av betydligt mindre storlek. Jag hade svåra magplågor och fick hjälp av dietisk att behålla maten. Jag magrade ca 6 kilo och livnärde mig mest på flytande föda.
Detta pågick i c:a 6 månader. Under denna tid fick jag 2 gånger några märkliga "black-outer" en gång på några timmar och en gång på en hel kväll. Vid ett rutinbesök hos min läkare på vårdcentralen trodde han att det berodde på att jag hade tagit några öl (3) under kvällen samtidigt som jag tog antidepressiva.