torsdag 2 februari 2012

Torsdag den 2 februari. En kula och flera!!

Nu fick ja er allt ni E.L Fy vilka tankar ni fick men njet!! Jag har lyckats bli så bra i mina axlar att jag har börjat spela Boule igen. Orkade faktiskt med 3 matcher utan alltför ont i axlarna. Med risk för att repetera mig; Jag har varit på återbesök hos Reumatologen på Sahlgrenska och börjat igen med min Salazopyrin som är tänkt att ta bort inflammationerna i lederna, minska värken och öka rörligheten. Jag har haft några elaka veckor med lite besvärande värk. Har fått lite nya mediciner för värken; Tramadol 100 mg som jag har haft förut men nu utan retard, vilket innebär att dom inte håller i så länge men att dom verkar efter en timme typ istället för 5 timmar. Har även fått nya panodil 650 mg (fan va dom hittar på) och Brufen som är anti inflammatoriskt och tar bort värken. För min ångest har jag börjat med Valdoxan igen.

Tröttar jag ut er ni E.L. Ledsen isf för jag mår trots allt skitbra.

Värken har avtagit och jag har nu haft 3 dagar utan värktabletter. Mitt sk skov har kanske gått över eller också börjar Salazopyrinen att hjälpa. Skit samma vilket. Solen strålar vi har hantverkare här som har rivit upp hela hallgolvet och köksgolvet i vår 2:a. Så var är nu alla grejor? I vardagsrummet sk. Det blir nog bra när det blir f'ärdigt med klinker och värmegolv. Men innan dess!!!

Ja det var dom första 3 kulorna! Alltså Boulkulorna (eller kloten som en del säger). Nu till en enstaka kula. Jag var på återbesök hos min husläkare (han som har hand om allt som inte Onkologen och Reumatologen har hand om). Han kände en kula i halsen som jag själv har oroat mig för ett tag. Det finns ju massor av körtlar i halsen har jag lärt mig så ingen anledning till oro (kommer en historia om det senare). Jag gick iaf till Onkologen och frågade och hon kände också kulan så jag får nog gå till min käre läkare Andreas innan den 3:e mars då jag egentligen skulle ha min 3 månaders kontroll. Kan nu tänka er: sköterskorna på Onkologen kände direkt igen mig. Jag vet inte om det är smickrande. Vill gärna tro det men det kan också vara så att jag är en gnällapa som hör av mig i tid och otid.

Ok vidare till min historia. När jag arbetade på en fabrik på Ringön utanför Göteborg började det hastigt och lustigt att brinna i träbyggnaden. På vindarna fanns massor med material varav mycket var av plast som inte är speciellt hälsosam när den brinner. Göteborgsregionens samtliga brandkårer skred till verket inklusive en flodspruta som begjöt fabriken med vatten från älven. Vår VD var för tillfället på resa i USA och en av de anställda tyckte att vi ändå borde underrätta honom om vad som hade hänt. Detta inte minst med tanke på att större delen av vår omsättning och hela vår årsvinst gjordes årets sista 6 veckor och detta var i början på november. Detta var inna mobiltelefonernas intåg och endast telex och telegram fanns att tillgå. Sålunda författade en anställd dessa fantastiska kommentarer:

Fabriken brinner stop Ingen anledning till oro stop!!

Alltså jag känner en kula i halsen....men ingen anledning till oro!!

Förövrigt gick fabriken att rädda och så även årsvinsten. Delvis med hjälp av försäkringsbolaget och undertecknad. Tecknar i högsta ödmjukhet er


Leif Johansson

PS
Varje dag ovan jord är en bra dag
DS