En ursäkt till eventuella läsare av min blogg. Det var lägesedan jag skrev nu men det har också hänt en massa. Sist jag skrev var lördag den 18:e. Jag hade hoppats komma hem den 17:e men det blev inte förrän på måndagen den 20:e. Jag var iaf såpass pigg över helgen att jag var med och kollade på boule tävlingar på söndagen. Måndagen kändes skitbra allt var på topp.
Sedan skulle då allt igång igen jag hade ju fortfarande ingen sondmatning utan fick näringsvätska genom cvkn. Hemsjukvården kom och kopplade in näring och så va det dags igen med mediciner som fattades, ordinationer som inte fanns och varor som var beställningsvara. Min fru åkte skottspole till östra sjukhuset,till avd 3, till apoteket i Partille 2 gånger och vi var både på apoteket Sahlgrenska.
På tsdag fungerade det väl något sånär vi gjorde en liten tur med rullator runt kvarteret. Hem kom en av sönerna med en jättebukettblommor och ett av barnbarnen. Dottern kom inte hon var lite förkyld så tur var det om man tänker på vad som hände sen. På onsdagen tittade vi till vår yngste son en kortis och sen hem.
Jag hade börjaat få svårt att svälja igen. På onsdag hände något konstigt jag hade svalt mina tabletter (med viss möda),men några timmar senare under en hostattack hostade jag upp dom igen helt intakta. Jag hade nästan kunnat lägga tillbaks dom i burken. Kusligt!
Började känna med småkrasslig, kräktes, svårt att svälja t.o.m saliv. När jag tog febern var det kört igen! 38 och 4. Min fru ringde runt och fick tag i läkare och sjuksköterskor på "min" avdelning men dom hade ingen plats och föreslog att jag skulle komma in nästa dag men min fru stod på sig och vi kom till slut in på en ny avdelning sent på natten. Trots att det var sent fick jag träffa en läkare som trodde jag hade fått en infektion. Man tog prover för att kunna sätta in eventuellt direkt på torsdagen (det visade sig sen vara sjukhussjukan).
Dagen efter kommer jag inte ihåg mycket. När min fru kom kl 11 hängde jag halvängsut ur sängen och andades tungt. Jag kände inte igen henne alls och uppträdde virrigt. Hon ropade på sköterska som kollade tempen: 39 och 4! Man fick snabbt igång provtagning och satte in antibiotika. Alla värden var dåliga minn fru trodde ärligt att jag skulle gå bort under dagen och kallade på barnen. Tur att vi hade avbrutit vårt 3;e försök att komma hem. Tur att jag har en begåvad och envis fru.
Dagen efter fick vi byta antibiotika. När jag sedan fick träffa läkaren kom den gamla frågan om sonmatning upp igen. Ni som läst min blogg förstår min panik. För er andra kan jag tala om att vi talar om 8 sonder som inte ville släppa igenom varken luft eller vatten en del omg en del efter 2 dagars användning. Jag fick till slut ge mig och gå med på ett sista försök.
Mycket riktigt!! Sonden gick fint ner men sen var det stopp. Det beslöts att jag skulle röntagas dagen efter för att kontrollera vad felet var. Dagen efter konstaterade man att sonden av någon anledning lägger sej som en fiskekrok. Var inte orolig sa sköterskan hurtfriskt det gör inte ont vi gör om det bara. Jag svarade inte så mycket med f-f vad jag tänkte. Tillbaka till avdelningen sa jag till akutläkaren att dra sonden och kasta den så lång bor i h-e hon kan. Efter 5 minuter var sonden borta!!
Vi är nu framme vid söndag och min frus födelsedag. Vi kunde båda glädjas åt att jag var mycket bättre och tom kunde smaka lite på en bakelse som hon köpt till sej själv.
Idag måndag får man väl säja att jag fått en liten rekyl igen några kräkningar men också några munnar vatten och näringsdryck. Men tro det eller ej. Frågan om sond kom upp igen!!! Men käre bloggläsare trots klimatförändringarar är det större risk att det fryser till is i helvetet än att jag tar emot någon mer sond.
SÅDET SÅ!!!!!
Lev gott det skall jag försöka göra
hej och godnatt.
