Plötsligt vänder allt! Värken är inte så intensiv. Visst jag har kvar mina morfinplåster på 200 men jag tar inga extra. Visst jag känner lite illamående och tar tabletter mot det, men kräks inte. Idag fortsatte jag med att försöka äta. Jag började med vatten och fortsatte sen över dagen med nyponsoppor, näringsdrycker, blåbärssoppa, ägg och sen triumfkortet: Varma koppen med kycklingsoppa. När jag märkte att det gick att få ner soppa utan att kräkas började jag gråta. Det var så länge sedan jag åt så. En av dom fantastiska sköterskorna klappade mej på axeln och sa visst är det fantastiskt när det vänder. Just så är det det är fantastiskt även om det sitter en liten jäkel på min axel och säjer; tro inte på det det blir samma imorgon osv. Men det här skall gå.
En vän till min son sa en gång till honom: din pappa e som en sån där leksaksgubbe med tyngd i botten, när man boxar till den så reser den sej upp ígen. Jadu Tony de kanske e så fast jag inte tänker på mej på det viset, men om man skall göra det nån gång är det just nu.
Jag har nog glömt att berätta om parkursen jag och min fru har anmält oss till. Det är för par där en eller båda har fått cancer. Man får hjälp att gå igenom den värsta tiden. Och att komma framåt. När jag åkte in akut förra veckan var den ju tveksam men nu med mitt sätt att klara av at äta är jag säker på att vi kan åka. Det är på 4 dygn på Brännö utanför Göteborg och börjar på måndag.
Alla ni som har kommenterat min blogg tack för intresset och tack för alla vackra ord. Jag har lyckats få till en blogg men inte lärt mej hur man svarar jag vet inte ens om man skall svara på en blogg så tillsvidare får ni nöja er med ett tack. Det känns så fint med alla som stöder mej fast det inte var meningen med bloggen. Det var mer för att trösta andra.
Ha det världsbäst!!
Leif
tisdag 28 september 2010
måndag 27 september 2010
19-27 september KRISEN !!
En ursäkt till eventuella läsare av min blogg. Det var lägesedan jag skrev nu men det har också hänt en massa. Sist jag skrev var lördag den 18:e. Jag hade hoppats komma hem den 17:e men det blev inte förrän på måndagen den 20:e. Jag var iaf såpass pigg över helgen att jag var med och kollade på boule tävlingar på söndagen. Måndagen kändes skitbra allt var på topp.
Sedan skulle då allt igång igen jag hade ju fortfarande ingen sondmatning utan fick näringsvätska genom cvkn. Hemsjukvården kom och kopplade in näring och så va det dags igen med mediciner som fattades, ordinationer som inte fanns och varor som var beställningsvara. Min fru åkte skottspole till östra sjukhuset,till avd 3, till apoteket i Partille 2 gånger och vi var både på apoteket Sahlgrenska.
På tsdag fungerade det väl något sånär vi gjorde en liten tur med rullator runt kvarteret. Hem kom en av sönerna med en jättebukettblommor och ett av barnbarnen. Dottern kom inte hon var lite förkyld så tur var det om man tänker på vad som hände sen. På onsdagen tittade vi till vår yngste son en kortis och sen hem.
Jag hade börjaat få svårt att svälja igen. På onsdag hände något konstigt jag hade svalt mina tabletter (med viss möda),men några timmar senare under en hostattack hostade jag upp dom igen helt intakta. Jag hade nästan kunnat lägga tillbaks dom i burken. Kusligt!
Började känna med småkrasslig, kräktes, svårt att svälja t.o.m saliv. När jag tog febern var det kört igen! 38 och 4. Min fru ringde runt och fick tag i läkare och sjuksköterskor på "min" avdelning men dom hade ingen plats och föreslog att jag skulle komma in nästa dag men min fru stod på sig och vi kom till slut in på en ny avdelning sent på natten. Trots att det var sent fick jag träffa en läkare som trodde jag hade fått en infektion. Man tog prover för att kunna sätta in eventuellt direkt på torsdagen (det visade sig sen vara sjukhussjukan).
Dagen efter kommer jag inte ihåg mycket. När min fru kom kl 11 hängde jag halvängsut ur sängen och andades tungt. Jag kände inte igen henne alls och uppträdde virrigt. Hon ropade på sköterska som kollade tempen: 39 och 4! Man fick snabbt igång provtagning och satte in antibiotika. Alla värden var dåliga minn fru trodde ärligt att jag skulle gå bort under dagen och kallade på barnen. Tur att vi hade avbrutit vårt 3;e försök att komma hem. Tur att jag har en begåvad och envis fru.
Dagen efter fick vi byta antibiotika. När jag sedan fick träffa läkaren kom den gamla frågan om sonmatning upp igen. Ni som läst min blogg förstår min panik. För er andra kan jag tala om att vi talar om 8 sonder som inte ville släppa igenom varken luft eller vatten en del omg en del efter 2 dagars användning. Jag fick till slut ge mig och gå med på ett sista försök.
Mycket riktigt!! Sonden gick fint ner men sen var det stopp. Det beslöts att jag skulle röntagas dagen efter för att kontrollera vad felet var. Dagen efter konstaterade man att sonden av någon anledning lägger sej som en fiskekrok. Var inte orolig sa sköterskan hurtfriskt det gör inte ont vi gör om det bara. Jag svarade inte så mycket med f-f vad jag tänkte. Tillbaka till avdelningen sa jag till akutläkaren att dra sonden och kasta den så lång bor i h-e hon kan. Efter 5 minuter var sonden borta!!
Vi är nu framme vid söndag och min frus födelsedag. Vi kunde båda glädjas åt att jag var mycket bättre och tom kunde smaka lite på en bakelse som hon köpt till sej själv.
Idag måndag får man väl säja att jag fått en liten rekyl igen några kräkningar men också några munnar vatten och näringsdryck. Men tro det eller ej. Frågan om sond kom upp igen!!! Men käre bloggläsare trots klimatförändringarar är det större risk att det fryser till is i helvetet än att jag tar emot någon mer sond.
SÅDET SÅ!!!!!
Lev gott det skall jag försöka göra
hej och godnatt.
Sedan skulle då allt igång igen jag hade ju fortfarande ingen sondmatning utan fick näringsvätska genom cvkn. Hemsjukvården kom och kopplade in näring och så va det dags igen med mediciner som fattades, ordinationer som inte fanns och varor som var beställningsvara. Min fru åkte skottspole till östra sjukhuset,till avd 3, till apoteket i Partille 2 gånger och vi var både på apoteket Sahlgrenska.
På tsdag fungerade det väl något sånär vi gjorde en liten tur med rullator runt kvarteret. Hem kom en av sönerna med en jättebukettblommor och ett av barnbarnen. Dottern kom inte hon var lite förkyld så tur var det om man tänker på vad som hände sen. På onsdagen tittade vi till vår yngste son en kortis och sen hem.
Jag hade börjaat få svårt att svälja igen. På onsdag hände något konstigt jag hade svalt mina tabletter (med viss möda),men några timmar senare under en hostattack hostade jag upp dom igen helt intakta. Jag hade nästan kunnat lägga tillbaks dom i burken. Kusligt!
Började känna med småkrasslig, kräktes, svårt att svälja t.o.m saliv. När jag tog febern var det kört igen! 38 och 4. Min fru ringde runt och fick tag i läkare och sjuksköterskor på "min" avdelning men dom hade ingen plats och föreslog att jag skulle komma in nästa dag men min fru stod på sig och vi kom till slut in på en ny avdelning sent på natten. Trots att det var sent fick jag träffa en läkare som trodde jag hade fått en infektion. Man tog prover för att kunna sätta in eventuellt direkt på torsdagen (det visade sig sen vara sjukhussjukan).
Dagen efter kommer jag inte ihåg mycket. När min fru kom kl 11 hängde jag halvängsut ur sängen och andades tungt. Jag kände inte igen henne alls och uppträdde virrigt. Hon ropade på sköterska som kollade tempen: 39 och 4! Man fick snabbt igång provtagning och satte in antibiotika. Alla värden var dåliga minn fru trodde ärligt att jag skulle gå bort under dagen och kallade på barnen. Tur att vi hade avbrutit vårt 3;e försök att komma hem. Tur att jag har en begåvad och envis fru.
Dagen efter fick vi byta antibiotika. När jag sedan fick träffa läkaren kom den gamla frågan om sonmatning upp igen. Ni som läst min blogg förstår min panik. För er andra kan jag tala om att vi talar om 8 sonder som inte ville släppa igenom varken luft eller vatten en del omg en del efter 2 dagars användning. Jag fick till slut ge mig och gå med på ett sista försök.
Mycket riktigt!! Sonden gick fint ner men sen var det stopp. Det beslöts att jag skulle röntagas dagen efter för att kontrollera vad felet var. Dagen efter konstaterade man att sonden av någon anledning lägger sej som en fiskekrok. Var inte orolig sa sköterskan hurtfriskt det gör inte ont vi gör om det bara. Jag svarade inte så mycket med f-f vad jag tänkte. Tillbaka till avdelningen sa jag till akutläkaren att dra sonden och kasta den så lång bor i h-e hon kan. Efter 5 minuter var sonden borta!!
Vi är nu framme vid söndag och min frus födelsedag. Vi kunde båda glädjas åt att jag var mycket bättre och tom kunde smaka lite på en bakelse som hon köpt till sej själv.
Idag måndag får man väl säja att jag fått en liten rekyl igen några kräkningar men också några munnar vatten och näringsdryck. Men tro det eller ej. Frågan om sond kom upp igen!!! Men käre bloggläsare trots klimatförändringarar är det större risk att det fryser till is i helvetet än att jag tar emot någon mer sond.
SÅDET SÅ!!!!!
Lev gott det skall jag försöka göra
hej och godnatt.
söndag 19 september 2010
18 september
Ingen hemgång ihelgen och tur vara väl det. jag var hemma på dagpermission, Alla vill träffas och prata och när jag kom tillbaka till sjukhuset var jag helt utmattad och bara kräktes. Det var visst några värden som ännu inte var bra så jag hoppas nu verkligen att allt är bättre på måndag. Underligt nog kommer dödsångesten framkrypande ibland hur man än kämpar emot. Jag och frugan har anmält oss till en parkurs för att komma på rät köl med oss själva.
Nu är jag trött igen undrar om jag orkar kola på valvakan. En liten stund iaf hoppas jag.
Hej då
Nu är jag trött igen undrar om jag orkar kola på valvakan. En liten stund iaf hoppas jag.
Hej då
Borttagning av sonder 17 september
Det där var inte kul. När man satte dit dom där plaströren kändes inget men av någon anledning ´fick dom intubera mej innan dom sövde. Det var inte kul fast det gick ju fort över.
Men vilket spectakel när katetern läckte igen!Det måste vara den enda kranen i världen som går rakt fram när den är stängd och tvärs när den är öppen.
Sicken soppa!! Men nu är det klart iaf och i princip skall jag kunna åka hem idag fredag
Hoppas
Men vilket spectakel när katetern läckte igen!Det måste vara den enda kranen i världen som går rakt fram när den är stängd och tvärs när den är öppen.
Sicken soppa!! Men nu är det klart iaf och i princip skall jag kunna åka hem idag fredag
Hoppas
15 - 16 september
Inget att rapportera fast det är lagom kul att leva med en kateter. 2 gånger har jag råkat ut för läckage. En gång märkte jag det mitt i natten. Sicken bild det hade blivit om nån hade sett mej på 4-fota med ändan i vädret och en kateter ur ... liggande och torka upp kiss från golvet.
I morgon skall jag ta bort dom där typ sonderna som sticker ut från halsensen skall jag i princip kunna åka hem. I kväll tvättning och svält från kl 24 men det är ju som vanligt ju.
Natti
I morgon skall jag ta bort dom där typ sonderna som sticker ut från halsensen skall jag i princip kunna åka hem. I kväll tvättning och svält från kl 24 men det är ju som vanligt ju.
Natti
onsdag 15 september 2010
14 September Som vanligt upp och ner
Men lite senare runt 9 kräkningar igen och sedan ytterligaren en gång på efteriddagen kl7.
Annars har Brachyterapin avlöpt så lätt som man bara kan önska. Jag tror att dom ideliga kräkningarna kan vara en följd av morfinet.
Jag har också börjat bli ororlig för ögonen. Det kan väl delvis beropå trötthet men jag är orolig för att min torra förändring på gula fläcken är på väg att övergå till våt. Jag måste kolla med ökonläkaren på Mölndals sjukhus.
Orkarinte skriva mer nu tack för allt
godnat
Annars har Brachyterapin avlöpt så lätt som man bara kan önska. Jag tror att dom ideliga kräkningarna kan vara en följd av morfinet.
Jag har också börjat bli ororlig för ögonen. Det kan väl delvis beropå trötthet men jag är orolig för att min torra förändring på gula fläcken är på väg att övergå till våt. Jag måste kolla med ökonläkaren på Mölndals sjukhus.
Orkarinte skriva mer nu tack för allt
godnat
13-14 september Brachyterapi hujedamej!!
Jag sov nog inte så mycket mellan söndag och måndag. Oroade mig naturligtvis samtidigt solm jag var lättad att gå över till den sista fasen i behandlingen. Enligt läkare och sköterskor den hårdaste cancerbehandling du kan få. Jag har ju inget att jämföra med (tack och lov) så jag vet inte). Irriterande med allt det här småkissande hela tidens.
Min fru mötte upp på morgonen och vi var på avdelning 56 kl kvart över 7 som avtalat. Sedan var det då operation. 2 tunga slangar skulle opereras in i halsen genom sidan av tungan (tror jag och känns det som) och sen ut igen på samma sida.
Den första bedövningen var ingen höjdare fas det gick skitfort över. Narkosläkaren sprayade något i halsen och gjorde sen ett blixtsnabbt steg tillbax. Det hade gjort Muhammed avundsjuk. Han va säkert rädd för en rak höger. Efter en likadan spray i näsan kommer jag inte ihåg något förrän jag vaknade efter operationen.
Eftermiddagen förflöt lugnt och bra jag sov nog mest.
Första behandlingen igår dvs den 14:e var kl 8.00 och jag menar precis. Datorn är inställd på en speciell tid som inte går att ändra hur som helst. Sköerskerna sätter nu fast kopplingar mellan slangarna som kommer ur min hals och till en strålkanon modell mindre. Tandskyddet sätts in för att inte skada käkbenet, sen lämnar alla utom jag rummet.
Jag känner inget direkt utom några gånger lite vibrationer i tänderna men absolut ingen värk eller liknande.Precis som vid strålbehandlingen tidigarehördes ett surrande sjuk. Ja försökte räkna ut hur lång tid det tog.Det tog 7 minuter. Under hela tiden är man övervakad via kamera och mikrofon högtalae så vi kan kommunicera om det skulle behöva.
På förmiddagen kom frågan om urin upp igen. dom mätte med ultralju och fann rätt höga värden så man beslöt att tappa. Man fann 1 l vätska. Smärtan med så mycket urin i blåsan är att jämföra med förlossnngssmärta sa en urolog som tillkallades. I mitt fall va det ju samma problem. Det orsakades av morfinet och tack vare morfinet kände jag inte smärtan som gjorde att jag inte uppmärksammade problemet!! Lurigt va?
Okej 2 nya tappningar igen sen gick det inte att få in slangen utan hjälp av urologen. Så nu har jag en kateter inkopplad. Framtidigen får avgöra när den skall tas bort. Allt detta hände mellan perioderna av strålning Jag srålade 8,10,2,4,6. Alltså 5 strålningar per dag.
Ytterligare diskussioner med läkare gjorde att jag höjde min morfindos ytterligare jag har nu ett plåster på 250 någonting/någonting. Jag måste nog säga att jag var trött på kvällen, men mer trött än sömnig så jag fick en lugnande inför natten. Det fungerade men jag avslutade ändå med en sjujäklande kräkning varts vars utseende inte är kul att visa så vi struntar i det.
Nu är klockan snart kvart i 7 på tisdagen, alltså strålningens andra dag.
Lite godnatt och vi hörs i morgon.
PS
Om min blogg är svårläst ibland beror det på;
Jag har ofta mycket mofin i mig så jag kan ha svårt att koncentrera mig
Jag blogga ofta sent på natten eller tidigt på morgonenen
Jag har synfel
Jag har inte hittat något rättstavningsprogram i blogspot.
DS
Natti natti
söndag 12 september 2010
11 September. Det går utmärkt att leva med cancer bara inte doktorn får reda på det
Det uttallandet fick jag av en leverantör/vän/ som hälsade på igår. Ta det för ett skämt för guds skull men det finns något i tanken ändå. Jag tror att många kommer in för sent och får därmed en för sen diagnos beroende på att man är rädd för vad läkaren kommer att säja. Så länge som man inte talar om det finns det inte och är därför ofarligt. En av anledningarna till min blogg är just att ta fram det i ljuset och bearbeta det.
För att återgå till cancern verkar mina dagar numera flyta ihop till ett töcken. Ena dagen värk och illamående andra dagar både ock- osv. Igår fick jag emellertid ett efterlängtat besök från 2 barnbarn, äldste sonen och sonhustru och min fru. Även om det tröttar vaknar man till liv och känner sej toppen. Efter att mina första besök hade gått kräktes jag upp all medicin igen.
Även idag den 12 har jag svår värk i hals och mun och är lite snurring av alla mediciner. Idag har min yngste son kommit på besök med min hustru och senare även min dotter. I morgon går jag ju in i en ny fas och därtill den sista fasen i behandlingen. Jag är märkvärdigt trött även idag och skulle gärna vilja skriva mer men luften har bara gått ur mej. Jag har därför svårt att koncentrera mej så jag säjer hej redan nu.
Godnatt till alla läsare. Jag vet nu att ni är flera som fäljer mej.
För att återgå till cancern verkar mina dagar numera flyta ihop till ett töcken. Ena dagen värk och illamående andra dagar både ock- osv. Igår fick jag emellertid ett efterlängtat besök från 2 barnbarn, äldste sonen och sonhustru och min fru. Även om det tröttar vaknar man till liv och känner sej toppen. Efter att mina första besök hade gått kräktes jag upp all medicin igen.
Även idag den 12 har jag svår värk i hals och mun och är lite snurring av alla mediciner. Idag har min yngste son kommit på besök med min hustru och senare även min dotter. I morgon går jag ju in i en ny fas och därtill den sista fasen i behandlingen. Jag är märkvärdigt trött även idag och skulle gärna vilja skriva mer men luften har bara gått ur mej. Jag har därför svårt att koncentrera mej så jag säjer hej redan nu.
Godnatt till alla läsare. Jag vet nu att ni är flera som fäljer mej.
fredag 10 september 2010
10 september Une nuit blanche
Natten mellan 9 och 10 sov jag inte en blund. Travade fram och tillbaka i koridorerna , läste lite i tidningen letade musik på youtube och fick flera sprutor mot värk och och illamående. Till slut kräktes jag enormt och tog sen en dusch och sedan var den natten gången. Och alla dessa tankar snurrande omkring som knott en sommarnatt. Man börjar märka av ångesten som man tidigare tog medicin mot men varit tvingad att låta bli av olika skäl.
Sov lite på morgonen men fick inte i mej mycket att äta eller dricka. Klockan 1 hade jag tid hos odontologen. Han konstaterade ett ganska stort öppet sår i ena sidan av munnen plus bitmärken efter visdomstanden plus svamp.
Vi hade en tanke jag och frun att vi skulle sätta oss på en servering och äta (mest hon då) en jag blev så trött så att vi fick vända. När jag precis hade kommit igenom svängdörrarna började jag att kräkas igen. Inte speciellt trevligt att stå i vestibulen och spy i en spypåse.
Sedan nya mediciner mot svampen och nya provtagningar osv. Jag har nu fått dubbel dos morfin för att jag skall kunna äta lite men den gjorde mej så trött så jag somnar framför tangentbordet.
Så innan jag slår huvet i skärmen önskar jag er alla''
Godnatt!!
Sov lite på morgonen men fick inte i mej mycket att äta eller dricka. Klockan 1 hade jag tid hos odontologen. Han konstaterade ett ganska stort öppet sår i ena sidan av munnen plus bitmärken efter visdomstanden plus svamp.
Vi hade en tanke jag och frun att vi skulle sätta oss på en servering och äta (mest hon då) en jag blev så trött så att vi fick vända. När jag precis hade kommit igenom svängdörrarna började jag att kräkas igen. Inte speciellt trevligt att stå i vestibulen och spy i en spypåse.
Sedan nya mediciner mot svampen och nya provtagningar osv. Jag har nu fått dubbel dos morfin för att jag skall kunna äta lite men den gjorde mej så trött så jag somnar framför tangentbordet.
Så innan jag slår huvet i skärmen önskar jag er alla''
Godnatt!!
torsdag 9 september 2010
9 september snart dags för Brachy terapi
En fantastisk och snabb vändning sedan jag komm tillbaks till avdelningen. Kräkningarna har ´nästan helt upphört jag har tom idag ätit 1 ägg lite äpplemos och mjölk, blåbärssoppa och vatten sen tog det slut. Orsaken är att värken i mun och svalj halv ökat väsentligt. Det gör verkligen vidrigt ont och jag har ganska hög smärttröskel. Värken försvinner med morfinet men man känner sej tjatig och så (troligen en åldersnoja) ingen av personalen reagerar det minsta man får all smärtlindring man behöver. Grejen är att det inte verkar så länge.
Tillsammans med hustrun var vi idag på avdelning 56 som en förberedelse för behandlidngen nästa vecka. Det verkar vara en vad skall man säja "mysko" behandling som jag tror att jag går in på mer när jag har gått igenom den. Man känner så olika det som är mycket för en kan vara lie för en annan.
Konstigt nog verkar det som om nerverna börjar ge sig tillkänna nu igen efter alla dessa veckor. Jag tänker mycket och så klart om döden om vad som skulle hända med mina kära barn och barnbarn. Jag tänker på vad jag skulle missa. jag vet att jag har en bra prognos men den är inte 100% så jag tänker inte låta mej slås ner utan jag håller flaggan och humöret så högt jag kan men jag tänker heller inte blunda för vad som skulle kunna hända jag vill i så fall inte stå aldeles handlingfsförlamad. Alltnog! Situationen just nu:Svår värk i mun och hals. upptill 8 i en skala på 10. Nerver och humör ungeför det smma. Man hör talas om många återfall på kort tid och det verkar nog vara en stor risk för åtminstone det.
Nu har jag så mycket medicin i mig så de är rolig att jag skulle få ligga i en blykista eller hanteras som radioaktift avtal eller iaf kemiskt avfall från nån fabik om jag skulle gå bort nu LOL!!
Nu börjar morfin och sömntableter sätta in så jag änskar en godnatt till ni som eventuellt finns därjute och läser. Kanske tipsar någon som har motsvarande behandling at gå igenom. Jag hade önskat för mín del att edthade funnits i våras.
NAtti NAtti
Leif
Tillsammans med hustrun var vi idag på avdelning 56 som en förberedelse för behandlidngen nästa vecka. Det verkar vara en vad skall man säja "mysko" behandling som jag tror att jag går in på mer när jag har gått igenom den. Man känner så olika det som är mycket för en kan vara lie för en annan.
Konstigt nog verkar det som om nerverna börjar ge sig tillkänna nu igen efter alla dessa veckor. Jag tänker mycket och så klart om döden om vad som skulle hända med mina kära barn och barnbarn. Jag tänker på vad jag skulle missa. jag vet att jag har en bra prognos men den är inte 100% så jag tänker inte låta mej slås ner utan jag håller flaggan och humöret så högt jag kan men jag tänker heller inte blunda för vad som skulle kunna hända jag vill i så fall inte stå aldeles handlingfsförlamad. Alltnog! Situationen just nu:Svår värk i mun och hals. upptill 8 i en skala på 10. Nerver och humör ungeför det smma. Man hör talas om många återfall på kort tid och det verkar nog vara en stor risk för åtminstone det.
Nu har jag så mycket medicin i mig så de är rolig att jag skulle få ligga i en blykista eller hanteras som radioaktift avtal eller iaf kemiskt avfall från nån fabik om jag skulle gå bort nu LOL!!
Nu börjar morfin och sömntableter sätta in så jag änskar en godnatt till ni som eventuellt finns därjute och läser. Kanske tipsar någon som har motsvarande behandling at gå igenom. Jag hade önskat för mín del att edthade funnits i våras.
NAtti NAtti
Leif
onsdag 8 september 2010
9 september Back in Business
Det här hänt mycket sedan jag sist skrev. den 30 augusti var jag på muntvätt igen. Det är verkligen helt underbart efteråt och han kunde konstatera att dom öppna såren i munnen har minskat men att det i övrigt naturligtvis är mycket irriterat men som sagt inte så många öppna sår.
Sedan trodde jag det var dags för dubbel strålbeandling och min sista cytostatika men tji fick jag. En strålbehanding bara sedan skulle estan göras på tisdag. Annars inget speciellt. Jag kände mej ganska bra fakiskt. Började se hemgång som en möjlighet.
den 31 augusti! Tjoho man kan knappt tro att det är sant jag har gått igenom 34 dagarsstrålbehandling under 6 veckor och 6 cytostatikabehandlingar. Jag känner mej märkligt pigg och på gott humör och önskar verkligen att komma hem på onsdag. Masken som jag har legat fastspänd i så många timmar fick jag med mig och en kram från dom underbara tjejerna som skött om mig. Vi önskade varandra lycka till och hoppades att aldrig ses mer iaf inte på det sättet.
Den 1 september var det storrond och jag blev utskriven men den hög med kanylenl, sprutor, dropp, flaskor, gud vet allt. Sedan över till Apoteket och hämta lika mycket till. Jag bad att bara få permission ifall jag skulle bli sämre men det gick tyvärr inte men jag trodde inte det skulle bli fler problem, Även om läkaren påminde om att oftast piken sätter in den veckan man slutar med cellgift och veckan efter. På kvällen kom som avtalat en massa personal från hemvården och kopplade in min cvk.
På morgonen den 2 semptember mådde jag lite illa och vi fick inte till alla ordinationer som läkaren hade bestämt jag kräktes mer än vad jag hade gjort på sjukhuset. Sedare på dagen kom hemtjänsten med larm, förhöjningsring på toaletten och en rullator modell större. Jag var tom ute och tog en liten promenad (även om jag fick stanna och kräkas på vägen så gick det ganska bra) fast jag var väldigt trött. Frugan konstaterade att jag bara hade fått i mej halva näringen som var i påsen.
Den 3 september reste vi till LANDET. Underbart. Mycket av blommorna blommade ännu. Jag kontaterade att vi fått våra första vindruvor på vindruvsstocken. Fast nästa år skall vi ta bort kompisen till han (en vit klängros) och plantera annorstädes. Den tar för mycket näring. Vinbärsbuskarna måste klippas också. Fast.......på vägen dit fick vi stanna 4 gånger och kräkas och likadant på hemvägen. Jag börjar känna mej svag och uttorkad. Fortfarande hade jag inte använt näringen som dom kopplar in på kvällen.
4 september. Jag kräks nästan hela tiden det är inte tal om att få i mej något annat än dom 2 krossade tabletter som enats om på sjukhuset. En massa förvirring om mina ordinationer men hemsjukvården och även avdelninge 3 gör absolut sitt bästa. Jag visar tecken på uttorkning en på hemsjukvården har vart snäll och åkt till östra för att få ut en medicin som finns på Erecept men inte ordinerad (en riktig soppa men en soppa som verkligen alla försöker reda ut) Jag är den som har mest koll på medicinerna tror jag. Ny medicin som hjälpte lite för natten fast jag sov inget direkt den natten heller. Fast vi försökte mellan kräkningarna ta en liten kort promenad med rollatorn.
Varje dag är likadan jag sover och kräks får bara i mej en matsked vatten och inget annat men försöker ta en ultra kort promenat med rollatorn.Den 7 semptember har jag 37.9 efter att ha tagit alvedon men avd. 3 anser inte att det behövs att jag kommer in ingen utan ber hej härda ut. Och jag måste säja att detta verkligen är piken vad gäller illamående jag kräks och ulkar och hela halsen vill brinna upp det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör.
Morgon den 7september jag kräks oavbrutet och när jag kollar efter mej är stativet 5 meter efter mej! Slangarna har lossat och allt har runnit ut under natten. Både min näringsdropp och det som skulle ge mej vätska. Stor kalibalik febern är 37,9 igen för andra dagen. Systrarna från sjukvården börjar dra öronen åt sej. Till sist kommer beskedet: kom genast in. Så här är jag nu den 8 september.
Ny medicin mer smärtstillande och fler mot illamående nu mår jag genast bättre och har idag druckit 3 dl blåbärssoppa, 1,5 dl nyponsoppa, 1 glass och 3 dl vatten. Och jag MÅR INTE ILLA!!!!!
Godnatt
Sedan trodde jag det var dags för dubbel strålbeandling och min sista cytostatika men tji fick jag. En strålbehanding bara sedan skulle estan göras på tisdag. Annars inget speciellt. Jag kände mej ganska bra fakiskt. Började se hemgång som en möjlighet.
den 31 augusti! Tjoho man kan knappt tro att det är sant jag har gått igenom 34 dagarsstrålbehandling under 6 veckor och 6 cytostatikabehandlingar. Jag känner mej märkligt pigg och på gott humör och önskar verkligen att komma hem på onsdag. Masken som jag har legat fastspänd i så många timmar fick jag med mig och en kram från dom underbara tjejerna som skött om mig. Vi önskade varandra lycka till och hoppades att aldrig ses mer iaf inte på det sättet.
Den 1 september var det storrond och jag blev utskriven men den hög med kanylenl, sprutor, dropp, flaskor, gud vet allt. Sedan över till Apoteket och hämta lika mycket till. Jag bad att bara få permission ifall jag skulle bli sämre men det gick tyvärr inte men jag trodde inte det skulle bli fler problem, Även om läkaren påminde om att oftast piken sätter in den veckan man slutar med cellgift och veckan efter. På kvällen kom som avtalat en massa personal från hemvården och kopplade in min cvk.
På morgonen den 2 semptember mådde jag lite illa och vi fick inte till alla ordinationer som läkaren hade bestämt jag kräktes mer än vad jag hade gjort på sjukhuset. Sedare på dagen kom hemtjänsten med larm, förhöjningsring på toaletten och en rullator modell större. Jag var tom ute och tog en liten promenad (även om jag fick stanna och kräkas på vägen så gick det ganska bra) fast jag var väldigt trött. Frugan konstaterade att jag bara hade fått i mej halva näringen som var i påsen.
Den 3 september reste vi till LANDET. Underbart. Mycket av blommorna blommade ännu. Jag kontaterade att vi fått våra första vindruvor på vindruvsstocken. Fast nästa år skall vi ta bort kompisen till han (en vit klängros) och plantera annorstädes. Den tar för mycket näring. Vinbärsbuskarna måste klippas också. Fast.......på vägen dit fick vi stanna 4 gånger och kräkas och likadant på hemvägen. Jag börjar känna mej svag och uttorkad. Fortfarande hade jag inte använt näringen som dom kopplar in på kvällen.
4 september. Jag kräks nästan hela tiden det är inte tal om att få i mej något annat än dom 2 krossade tabletter som enats om på sjukhuset. En massa förvirring om mina ordinationer men hemsjukvården och även avdelninge 3 gör absolut sitt bästa. Jag visar tecken på uttorkning en på hemsjukvården har vart snäll och åkt till östra för att få ut en medicin som finns på Erecept men inte ordinerad (en riktig soppa men en soppa som verkligen alla försöker reda ut) Jag är den som har mest koll på medicinerna tror jag. Ny medicin som hjälpte lite för natten fast jag sov inget direkt den natten heller. Fast vi försökte mellan kräkningarna ta en liten kort promenad med rollatorn.
Varje dag är likadan jag sover och kräks får bara i mej en matsked vatten och inget annat men försöker ta en ultra kort promenat med rollatorn.Den 7 semptember har jag 37.9 efter att ha tagit alvedon men avd. 3 anser inte att det behövs att jag kommer in ingen utan ber hej härda ut. Och jag måste säja att detta verkligen är piken vad gäller illamående jag kräks och ulkar och hela halsen vill brinna upp det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör.
Morgon den 7september jag kräks oavbrutet och när jag kollar efter mej är stativet 5 meter efter mej! Slangarna har lossat och allt har runnit ut under natten. Både min näringsdropp och det som skulle ge mej vätska. Stor kalibalik febern är 37,9 igen för andra dagen. Systrarna från sjukvården börjar dra öronen åt sej. Till sist kommer beskedet: kom genast in. Så här är jag nu den 8 september.
Ny medicin mer smärtstillande och fler mot illamående nu mår jag genast bättre och har idag druckit 3 dl blåbärssoppa, 1,5 dl nyponsoppa, 1 glass och 3 dl vatten. Och jag MÅR INTE ILLA!!!!!
Godnatt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)