Varför valde jag det som namn egentligen? Det jag först tänkte på var min cancer och jag. Alltså intuitivt. Det passade mej om man tänkter att man som cancerpatient alltid är utsatt för risken att sjukdomen skall komma tillbaka och att man därför på något sätt tänker att man vill vara vän med sjukdomen. Men så i h-e heller. Såna vänner vill inte jag ha så det blev Jag och min cancer. Min svurne fiende han som vill ta mig bort mig från spelplanen och allt man älskar och uppskattar och kanske inte alltid har uppskattat.
Familj, fru barn och barnbarn, ösregn på stranden en sensommardag, svampplockning (roligt att plocka men värdelös som mat enligt mej), sura och tråkiga människor, att hitta nya släktingar i släktforskningen, att spela golf en sommarmorgon och höra fåglar och se hjulspåren i daggen efter sig, en öl med mina pojkar en whisky med en kär vän. Kort sagt att leva. Jag vet att min cancer (eller tror mig veta) normalt botas och att överlevnadsprocenten är hög men jag vet också att det är en elakartad typ.
Så jag och min cancer vi hör nog ihop nu för resten av livet, långt eller kort, jag och min cancer, men jag blir aldrig vän med den. Ibland faller tankarna så , tankar på vad skall hända i framtiden. Visst har man om inte dödsskräck så tankar inför allts slut. MEN vad som än händer skall jag ge min cancer en rejäl fight. Nog om detta!!!
Annars fortsätter min nedräkning 6 gånger kvar nu av strålbehandlingen och en cellgiftsbehandling sedan återstår bara brachyterapin.
Det har hänt mycket idag. Strålningen först, muntvätt på odontologen, besök av sjukgymnast (som bland annat gav mig en ny gångkäpp mot en som har försvunnit här någonstans), uppskattat besök av min lilla gumma, sonddragning och inte minst ett samtal från avdelning 36 angående just brachyterapin.
Min sond, som jag nu bara använder bara till läkemedel, hade koxat igen. Sjuksyster som förmodligen hade blandat ihop mig med någon annat, tröstade mig gav mig morfin och talade lugnt och vänligt till mig. Som jag har skrivit förut är sonden absolut inget att vara orolig för så jag fick in min 4:e idag. Herregud sicken innehållslös dag om man måste skriva 4 rader om det!! Inte sant.
Alltnog! En vänlig sköterska ringde som en förberedelse för min brachyterapi. Jag får en dryg veckan uppehåll mellan nuvarande behandling och den nya. Inläggning och sedan inopererar dom små plaströr som dom skall stråla igen med en annan typ av strålning så: inget illamående och inga andra strålningsbiverkningar som jag har haft tidigare. Hon gav mig emellertid lite att tänka på. Biverkningarnas omfattning och början varierar väldigt men dom allra flesta upplever piken (den värsta tiden) som sista strålningsveckan och veckan efter. Det är just därför som man har lagt en vecka emellan. Så ni som läser det här får kanske höra blandat gnäll några veckor till.
Denna dagen i alla fall lite upp och lite ner men en strålning mindre.
