tisdag 28 september 2010

Tisdagen 28 september Bättre och bättre dag för dag

Plötsligt vänder allt! Värken är inte så intensiv. Visst jag har kvar mina morfinplåster på 200 men jag tar inga extra. Visst jag känner lite illamående och tar tabletter mot det, men kräks inte. Idag fortsatte jag med att försöka äta. Jag började med vatten och fortsatte sen över dagen med nyponsoppor, näringsdrycker, blåbärssoppa, ägg och sen triumfkortet: Varma koppen med kycklingsoppa. När jag märkte att det gick att få ner soppa utan att kräkas började jag gråta. Det var så länge sedan jag åt så. En av dom fantastiska sköterskorna klappade mej på axeln och sa visst är det fantastiskt när det vänder. Just så är det det är fantastiskt även om det sitter en liten jäkel på min axel och säjer; tro inte på det det blir samma imorgon osv. Men det här skall gå.

En vän till min son sa en gång till honom: din pappa e som en sån där leksaksgubbe med tyngd i botten, när man boxar till den så reser den sej upp ígen. Jadu Tony de kanske e så fast jag inte tänker på mej på det viset, men om man skall göra det nån gång är det just nu.

Jag har nog glömt att berätta om parkursen jag och min fru har anmält oss till. Det är för par där en eller båda har fått cancer. Man får hjälp att gå igenom den värsta tiden. Och att komma framåt. När jag åkte in akut förra veckan var den ju tveksam men nu med mitt sätt att klara av at äta är jag säker på att vi kan åka. Det är på 4 dygn på Brännö utanför Göteborg och börjar på måndag.

Alla ni som har kommenterat min blogg tack för intresset och tack för alla vackra ord. Jag har lyckats få till en blogg men inte lärt mej hur man svarar jag vet inte ens om man skall svara på en blogg så tillsvidare får ni nöja er med ett tack. Det känns så fint med alla som stöder mej fast det inte var meningen med bloggen. Det var mer för att trösta andra.




Ha det världsbäst!!

Leif