Operation! Idag!! Den 28 juni 2012
Fantastiskt! Jag fick en operationstid på bara ett par dagar. Idag kl 12.15 skall jag sövas och så skall dom ta bort såret bak i halsen för att skicka det till kontroll. Det skall verkligen bli bra att få det ordnat. Om det nu trots allt är cancer igen är det ju bäst att få börja behandlingen direkt. Om det inte är cancer kanske man kan få igång läkningen igen. Idag har jag 2 nya sår ett på varje sida tungan. Det är väl inte så mycket att gnälla om för dom små såren brukar gå bort ganska bra.
Håll tummarna
Hejsvejs
torsdag 28 juni 2012
måndag 25 juni 2012
Operation! Måndagen den 25 juni 2012
Hej igen alla Eventuella Läsare:
Ni kanske undrar varför jag skriver så sällan, eller också undrar ni varför jag fortfarande skriver såhär nästan 2 år efter avslutad behandling.
Jag skriver inte så ofta för jag känner mig som att jag inte har något annat att skriva om. Som om Cancern (lägg märke till att jag intuitivt skrev med stort C) var mitt enda intresse och samtalsämne. Så var det nog ett tag och många var nog fruktansvärt trötta på mina sjukdomar och besvär. Orsaken är nu, och jag tror kanske att jag har skrivit det förut, att jag fortfarande är mitt i min sjukdom och att jag inte har kunnat finna någon annan dokumentation i det här stadiet på någon plats på nätet.
Det är väl naturligt att man så fort som möjligt deklarerar sig själv som frisk och därför inte behöver bekymra sig längre. I alla fall utåt. I själva verket lever man med sin sjukdom som om man bodde alldeles intill en vulkan som kan få ett utbrott när som helst.
Ni som läser detta skall också få informationen att cirka 15 000 personer i 7 olika länder (tom så långt bort som i Australien) har läst min blogg. Det känns därför som om jag har något att berätta och att några personer har haft hjälp av det jag har skrivit. Hoppas det!!
Det var svart på varför jag fortfarande skriver. Nå varför skriver jag inte oftare? Samma skäl. Det känns så gnälligt att hela tiden redovisa sina problem.
Nu skall jag idag börja min blogg utan gnäll (fast efteråt kommer det väl lite iaf)
Jag mår faktiskt riktigt bra psykiskt. Hittills har jag ätit antidepressiva på morgonen (Sertralin) och en dos på kvällen (Valdoxan). Nu mår jag såpass bra att jag håller på att dra ner på Sertralinet. Hur konstigt det än låter besväras jag inte ett smack av det dåliga Göteborgsvädret. Lilla Frugan (lägg märke till stora bokstaven :)) och jag har redan varit ute i svampskogen och hittat några små gula jylfknappar till kantareller. Visst är livet ändå härligt, regn eller sol.
Nu kom jag på mig med att vara folkskolaktigt präktig. En annan har ju tur som har tillbringat några veckor i Spaniens solsken och skall dessutom dit för 6 veckor igen nu i höst. Om man får leva tills dess. Det räknar jag nog kallt med.
Nu känner jag mig riktigt pladdrig. Låt oss då bringa lite ordning i gnället. Här följer veckans redovisning av hälsa, och lite gnäll såklart.
Förra veckan var jag på Onkologen på Sahlgrenska efter att ha upptäckt en kula på bröstbenet. Jag hade gått till vårdcentralen innan och dom rekommenderade mig att kolla upp det. Nåväl; inga problem. Reumatismen har fått en led (tänk att man har sådana på bröstbenet) att svullna. Inga problem alltså.
Dom som känner mig och har hört mig på sistone har nog kunnat konstatera att jag fortfarande har en 6ig röst, typ Barry White. Jag har redan fått info om att det beror på strålningen. Konstigt nog kan jag knappast tala ena dagen och knappast sluta prata dan efter! Märkligt! Nu har jag fått besked om varför. Mina slemhinnor (äckligt namn va?) är skadade och när dom blir torra svullnar stämbanden. Hur torra slemhinnorna är beror tex på vädret. Det skulle glädja min 94åriga mor om hon fick höra det. Hon skyller allt från migrän till skoskav på vädret. Så är det tydligen iaf. Min rädsla för spridd cancer i stämbanden är alltså totalt ogrundad.
Idag har jag varit på ÖNH på Östra Sjukhuset för att kolla upp såren i halsen igen. Den som har läst min blogg noggrant vet att jag har haft sår i över ett halvår och var akut på sjukhuset för några veckor sen. Man tog biopsi och svaret var positivt negativt. Dvs ingen Cancer...än så länge.
Idag har jag fått besked om att man kommer att operera bort såret. Förmodligen ersätts det då av ett nytt sår. Härligt!! Man kan inte sy så någt ner i halsen så man räknar med att kroppen skall självläka.
Orsaken till operationen är inte att ta bort värken och svedan i munnen utan att få bort hela området och noggrant kolla upp efter nya cancertumörer.
Jaha det var väl allt tror jag. Utom att berätta att min höga blodtryck som jag tog 3 tabletter om dagen för innan cancern och inga efter strålningen, har kommit tillbaka. Wops det blev visst en riktig Strindbergsmening. Hoppas ni följde med iaf. Jag har nu fått börja med medicin för blodtrycket igen. På ett sätt känns det ok att allt går tillbaka till normaltillstånd.
Sådär!" Hoppas ni har haft om inte glädje så iaf nytta av detta lilla inlägg. Kom nu ihåg
VARJE DAG OVAN JORD ÄR EN BRA DAG!!!
Hälsar er
Leif
Hej igen alla Eventuella Läsare:
Ni kanske undrar varför jag skriver så sällan, eller också undrar ni varför jag fortfarande skriver såhär nästan 2 år efter avslutad behandling.
Jag skriver inte så ofta för jag känner mig som att jag inte har något annat att skriva om. Som om Cancern (lägg märke till att jag intuitivt skrev med stort C) var mitt enda intresse och samtalsämne. Så var det nog ett tag och många var nog fruktansvärt trötta på mina sjukdomar och besvär. Orsaken är nu, och jag tror kanske att jag har skrivit det förut, att jag fortfarande är mitt i min sjukdom och att jag inte har kunnat finna någon annan dokumentation i det här stadiet på någon plats på nätet.
Det är väl naturligt att man så fort som möjligt deklarerar sig själv som frisk och därför inte behöver bekymra sig längre. I alla fall utåt. I själva verket lever man med sin sjukdom som om man bodde alldeles intill en vulkan som kan få ett utbrott när som helst.
Ni som läser detta skall också få informationen att cirka 15 000 personer i 7 olika länder (tom så långt bort som i Australien) har läst min blogg. Det känns därför som om jag har något att berätta och att några personer har haft hjälp av det jag har skrivit. Hoppas det!!
Det var svart på varför jag fortfarande skriver. Nå varför skriver jag inte oftare? Samma skäl. Det känns så gnälligt att hela tiden redovisa sina problem.
Nu skall jag idag börja min blogg utan gnäll (fast efteråt kommer det väl lite iaf)
Jag mår faktiskt riktigt bra psykiskt. Hittills har jag ätit antidepressiva på morgonen (Sertralin) och en dos på kvällen (Valdoxan). Nu mår jag såpass bra att jag håller på att dra ner på Sertralinet. Hur konstigt det än låter besväras jag inte ett smack av det dåliga Göteborgsvädret. Lilla Frugan (lägg märke till stora bokstaven :)) och jag har redan varit ute i svampskogen och hittat några små gula jylfknappar till kantareller. Visst är livet ändå härligt, regn eller sol.
Nu kom jag på mig med att vara folkskolaktigt präktig. En annan har ju tur som har tillbringat några veckor i Spaniens solsken och skall dessutom dit för 6 veckor igen nu i höst. Om man får leva tills dess. Det räknar jag nog kallt med.
Nu känner jag mig riktigt pladdrig. Låt oss då bringa lite ordning i gnället. Här följer veckans redovisning av hälsa, och lite gnäll såklart.
Förra veckan var jag på Onkologen på Sahlgrenska efter att ha upptäckt en kula på bröstbenet. Jag hade gått till vårdcentralen innan och dom rekommenderade mig att kolla upp det. Nåväl; inga problem. Reumatismen har fått en led (tänk att man har sådana på bröstbenet) att svullna. Inga problem alltså.
Dom som känner mig och har hört mig på sistone har nog kunnat konstatera att jag fortfarande har en 6ig röst, typ Barry White. Jag har redan fått info om att det beror på strålningen. Konstigt nog kan jag knappast tala ena dagen och knappast sluta prata dan efter! Märkligt! Nu har jag fått besked om varför. Mina slemhinnor (äckligt namn va?) är skadade och när dom blir torra svullnar stämbanden. Hur torra slemhinnorna är beror tex på vädret. Det skulle glädja min 94åriga mor om hon fick höra det. Hon skyller allt från migrän till skoskav på vädret. Så är det tydligen iaf. Min rädsla för spridd cancer i stämbanden är alltså totalt ogrundad.
Idag har jag varit på ÖNH på Östra Sjukhuset för att kolla upp såren i halsen igen. Den som har läst min blogg noggrant vet att jag har haft sår i över ett halvår och var akut på sjukhuset för några veckor sen. Man tog biopsi och svaret var positivt negativt. Dvs ingen Cancer...än så länge.
Idag har jag fått besked om att man kommer att operera bort såret. Förmodligen ersätts det då av ett nytt sår. Härligt!! Man kan inte sy så någt ner i halsen så man räknar med att kroppen skall självläka.
Orsaken till operationen är inte att ta bort värken och svedan i munnen utan att få bort hela området och noggrant kolla upp efter nya cancertumörer.
Jaha det var väl allt tror jag. Utom att berätta att min höga blodtryck som jag tog 3 tabletter om dagen för innan cancern och inga efter strålningen, har kommit tillbaka. Wops det blev visst en riktig Strindbergsmening. Hoppas ni följde med iaf. Jag har nu fått börja med medicin för blodtrycket igen. På ett sätt känns det ok att allt går tillbaka till normaltillstånd.
Sådär!" Hoppas ni har haft om inte glädje så iaf nytta av detta lilla inlägg. Kom nu ihåg
VARJE DAG OVAN JORD ÄR EN BRA DAG!!!
Hälsar er
Leif
lördag 16 juni 2012
Problem igen!! den 16 juni 2012
Hej igen ni EL
Lite gnäll såhär på försommaren. Vet inte om jag har berättat att jag har tappat röstan. Har dessutom ett sår bak i halsen som inte vill läka. Jag har varit hos ÖNH som tog en biopsi på såret. Man hittade inget men jag skall tillbaka den 25. Hittade även en kula på bröstbenet. Gick för säkerhets skull till VC som sa åt mig att kolla med Onkologen. Naturligtvis var det ingenting men det är lite så det är nu för tiden. Så fort man känner något som man inte känner igen blir man ororlig.
Leden på bröstbenet (visste inte att man hade det där) var en svullnad beroende på min reumatism. Alltså inget att oroa sig för.
Hesheten ,som ibland gör att jag inte kan tala alls, är besvärande. Ibland talar jag utan besvär och ibland kan jag inte få fram ett ord. Enligt ÖNH beror det på strålskador och brukar uppträda några år efter strålningen. Det verkar inte klokt men jag har ju inget att sätta emot. Man får väl höra vad Onkologen säger nästa besök som är reden den 3 juli.
I övrigt mår jag iaf psykiskt så bra att jag nu börjar att trappa ner på antidepressiva.
Det känns verkligen konstigt att fortsätta att blogga när andra börjar slappna av och tänka på annat än sin cancer, men jag tror att det är såhär för många och jag har bestämt mig för att fortsätta med min blogg tills jag är helt friskförklarad om 4 år (eller .......) vilket som nu kommer först.
Hoppas att någon därute har nytta av det jag skriver. Till min stora förvåning är ni faktiskt många som läser detta.
Hoppas ni får ut något av det jag skriver och ha det bra
Lite gnäll såhär på försommaren. Vet inte om jag har berättat att jag har tappat röstan. Har dessutom ett sår bak i halsen som inte vill läka. Jag har varit hos ÖNH som tog en biopsi på såret. Man hittade inget men jag skall tillbaka den 25. Hittade även en kula på bröstbenet. Gick för säkerhets skull till VC som sa åt mig att kolla med Onkologen. Naturligtvis var det ingenting men det är lite så det är nu för tiden. Så fort man känner något som man inte känner igen blir man ororlig.
Leden på bröstbenet (visste inte att man hade det där) var en svullnad beroende på min reumatism. Alltså inget att oroa sig för.
Hesheten ,som ibland gör att jag inte kan tala alls, är besvärande. Ibland talar jag utan besvär och ibland kan jag inte få fram ett ord. Enligt ÖNH beror det på strålskador och brukar uppträda några år efter strålningen. Det verkar inte klokt men jag har ju inget att sätta emot. Man får väl höra vad Onkologen säger nästa besök som är reden den 3 juli.
I övrigt mår jag iaf psykiskt så bra att jag nu börjar att trappa ner på antidepressiva.
Det känns verkligen konstigt att fortsätta att blogga när andra börjar slappna av och tänka på annat än sin cancer, men jag tror att det är såhär för många och jag har bestämt mig för att fortsätta med min blogg tills jag är helt friskförklarad om 4 år (eller .......) vilket som nu kommer först.
Hoppas att någon därute har nytta av det jag skriver. Till min stora förvåning är ni faktiskt många som läser detta.
Hoppas ni får ut något av det jag skriver och ha det bra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)