Imorgon får jag besked om vad magnetröntgen säger om dels svullnaden/tumören i halsen och dels "fläcken" i hjärnan. Från att ha varit typ pessimistisk är jag nog ganska optimistisk. Jag träffade min psykiatriker förra veckan Inom parates sagt har jag sedan en månad på eget behov sluat med Valdoxan för jag sover bättre och känner mig mycket bättre psykiskt. Han hade sett provsvaren och gav viss positivt info men jag väntar nog trots allt på morgondagen. Fläcken på hjärnan kan ju vara tomrum!! Känns så ibland.
Annars leker livet sa han som hängde sej. Förutom kraftiga magbesvär i 4 dagar har jag mått bra. Som jag tidigare har sagt är tröttheten inte längre ett stort problem även om den dyker upp ibland efter even en liten ansträngning. Mag problemen däremot har jag ju haft några gånger under de sista 2 månaderna. Vid två tillfällen har jag bara plötsligt utan direkt förvaning tvingats att rusa in på toaletten och kräkas. Jag räknar både dessa incidenter och kvarvarande trötthet på biverkningskontot.
Kort sagt inte alls något speciellt att klaga på. Jag kommer ihåg att min läkare sa att du får kanske räkna med att inte vara mer än någotsånär återställd efter 1 år. Det blir 1 år i september. Han nämnde att andra kan bli bra mycket snabbare och naturligtvis räknade jag mig självklart till den kategorin.
Om du är i samma situation; tänk ett år och gläds om det blir kortare för en sak är säker. Biverkningarna av strålbehandling och cellgift är fruktansvärda och påverkar hela kroppen både fysiskt och psykiskt.
Nåväl det skall bli spännande imorgon. Alla ni eventuella läsare håll tummarna för mej.
Leif
