CVK (Central venkateter)

På fredagen fick jag i rödaste rappet remiss till operation och fick inopererad en kran, eller vad nu fackspråket är, vid axeln. Det lät lite dramatiskt när man berättade för mig om det men var inget alls. Du som skall gå igenom det behöver alltså inte oroa dej varken för det eller för sondmatningen som jag tidigare sa.

Tillbaka på avdelningen kopplade man nu in näring och vätska direkt i ett blodkärl. Medicinen får jag dock fortfarande i sonden och på lördag morgon räckte det med dom få millilitrarna för att utlösa kräkanfall igen.

Idag söndag har jag lyckats ta mig igenom en hel natt visserligen utan speciellt god sömn men utan att kräkas och peppar peppar nu kvart över 9 fortfarande ingen kräkning. Jag har fått en ny typ av medicin mot illamående. Den är långtidsverkande och jag får en på morgon och en på kväll. Efter morgondosen hoppas jag kunna ta mina tabletter.

I dag ser det faktiskt lite mera hoppfullt ut. Jag lyckades lösa ett korsord, läsa dom sista sidorna på en hembygdsbok jag började med för länge sedan. Satt även några timmar och plockade fram gamla visor på youtube: Charles Aznavour, Jaques Brel, Jean Jaques Forlan, Arnaud, Edit Piaf etc.

I morgon är veckans lilla måndagspärs. Strålning på morgonen. cellgift till middag och strålning på kvällen. Om ifall...hoppas jag är bra på tisdag skall jag be att få komma hem nån dag.

Illamående, Illamående, illamående

Rubriken är en bra sammanfattning över som senaste dagarna fram till fredag den 20.e. Jag får nu all näring via sonden men det är inte problemet. Det är märkvärdigt hur själva sondmatningen fungerar utan minsta obehag. Alla jag har talat med säjer det samma. Det ser läskigt ut med en slang i näsan som går ner till magsäcken men man har inget obeh av det snarare slipper man problemet med att tvinga sig till att svälja när det gör ont och tar emot. Fast i mitt fall framkallar allt som går ner i magen kräkningar just nu. När man mår illa och börjar kräkas sänker man takten på droppet (sondmatningen alltså) och när det gått över ökar man igen. Det tar väldigt lång tid att få i sig något och under ständig obehagskänsla. Jag vår nu inte i mej mer än 1-2 påsar välling om dagen och tappar i vikt. Magen fungerar inte som den skall heller och inte heller kisseriet. Samtidigt har jag en envis feber. Inte hög men runt 37,7-37,9.

Man har beslutat att drastiskt ta bort sondmatningen och ge vätske och näringsdropp istället.

Reflexioner

När jag sitter och skriver nu faller det mej in att jag kanske skrämmer dej rejält, dej som jag vänder mej till med min blogg, du som har fått din diagnos och vill veta vad som kommer att ske. Det vore synd i så fall för meningen är den motsatta. Om man vet vad man skall gå igenom är det lättare att stå ut. Det är ju inte heller så att alla får det som jag har det nu. Det är en otrolig spännvidd mellan personer i samma ålder med samma diagnos, hur biverkningarna visar sig. Samtidigt är det så att man stärks av varje sak man tar sig egenom.

Jag har valt att berätta utifrån mig själv hur jag upplever behandlingen och sjukdomen utan att gå in för mycket på teknik runt behandlingen eller olika typer av läkemedel. Det hade jag i vilket fall inte kompetens för och det kan man hitta ganska mycket av på nätet.