söndag 12 september 2010

11 September. Det går utmärkt att leva med cancer bara inte doktorn får reda på det

Det uttallandet fick jag av en leverantör/vän/ som hälsade på igår. Ta det för ett skämt för guds skull men det finns något i tanken ändå. Jag tror att många kommer in för sent och får därmed en för sen diagnos beroende på att man är rädd för vad läkaren kommer att säja. Så länge som man inte talar om det finns det inte och är därför ofarligt. En av anledningarna till min blogg är just att ta fram det i ljuset och bearbeta det.
För att återgå till cancern verkar mina dagar numera flyta ihop till ett töcken. Ena dagen värk och illamående andra dagar både ock- osv. Igår fick jag emellertid ett efterlängtat besök från 2 barnbarn, äldste sonen och sonhustru och min fru. Även om det tröttar vaknar man till liv och känner sej toppen. Efter att mina första besök hade gått kräktes jag upp all medicin igen.

Även idag den 12 har jag svår värk i hals och mun och är lite snurring av alla mediciner. Idag har min yngste son kommit på besök med min hustru och senare även min dotter. I morgon går jag ju in i en ny fas och därtill den sista fasen i behandlingen. Jag är märkvärdigt trött även idag och skulle gärna vilja skriva mer men luften har bara gått ur mej. Jag har därför svårt att koncentrera mej så jag säjer hej redan nu.

Godnatt till alla läsare. Jag vet nu att ni är flera som fäljer mej.