Min vikt är nu uppe i 87 kg. Dom flesta tycker jag har utseende som en utmärglad straffånge men taktum är att 87 kg var min vikt när jag gifte mig 71 (i år 40 år sedan).
Sånär som syrliga smaker kan jag nu äta som vanligt. Tyvärr smakar jordgubbar, apelsiner, äpplen och vissa andra normalt söta frukter,avskyvärt surt. Jag får bara inte ner dom. Även bullar och andra mjöliga produkter växer bara till en gröt och är svåra att svälja.
För någon vecka sedan behövde jag inte längre dricka vatten på natten men nu är jag muntorr igen. Har alltid en spray med solrosolja (tvi) och ett glas vatten på nattduksbordet.
Alltså enbart lite småkrämpor kvar. Jag har fortfarande inget luktsinne men det stör mej inte alls. I vissa situationer är det bara en fördel, t.ex när jag var inlagd och låg på allmän sal bland 5 andra patienter.
Det är märknigt för övrigt hur många i ens närhet som är cancerdrabbade. Träffade igår en väninna till Rose-Marie, hon hade cancer i en lunga. Jag tycker också att man hör mer och mer om folk som har gått bort i cancer. Å andra sidan talade jag med en före detta chef som hade tjocktarmscancer för 12 år sedan men som nu är helt frisk.
Det är märkligt att tänka sig att för ett år sen fick jag min stroke. Detta ledde till att man upptäckte min cancer och mitt liv blev för alltid förändrat!
I förra veckan var jag på landet och klippte gräset, kopplade in en ny TV-antenn och drog in antennsladdar till vår lillstuga. Dagen efter var jag dödstrött men nöjd. I förrgår byggde jag ett plank (ty staket) på vår uteplats i stan. I går var jag lite urlakad men inte mer.
Det går sannerligen framåt. Om det skall fortsätta såhär har jag snart inget att skriva och klaga på. Å andra sidan sökte jag när jag fick min diagnos just efter någon som kunde tala om för mig hur det skulle vara, inte bara under själva behandlingen, utan även under tillfrisknandet. Det har jag alltså gjort till min uppgift.
Här är en liten studie i hur man kan förändras:
Ha det bra eventuella läsare!!
