Såpoperan fortsätter! Svedan när jag äter och värken i halsen som är där ständigt har förvärrats. På fredag morgon vaknade jag och såg att halsen hade svullat upp rejält. Efter kontakt med sjukvårdsupplysningen ringde jag upp ÖNH där jag hade varit veckan innan. Jag fick en jourtid samma dag.
Ny läkare och nytt konstaterande. Den här gossen var allt annat än mjuk i händerna. Han kände runt i munnen och halsen. Efter undersökning konstaterade han följande:
Såret hade blivit större
Käkbenet var ömt och angripet
Det såg inte bra ut. Det är inte uteslutet att cancern har kommit tillbaka. Kulan på halsen kändes inte bra.
Det kan vara (som vanligt) ett sår som till följd av strålningen inte vill läka. Det kan vara ett sår som har blivit kroniskt och det kan även vara så att käkbenet är så påverkat att man måste in och göra någon form av ingrepp. Det kan vara som ovan sagt en ny cancertumör.
Det bara brast för mig. Efter alla läkarbesök där man säger att det kan vara ny cancer, sedan konstaterar att inte inte var så. Nya besök nya gissningar och nya undersökningar. Allt ser bra ut men...ny cancer kan inte uteslutas och nu samma sak igen . När tar det slut?
Med spänning inväntar vi ny skiktröntgen på torsdag och ett uppföljningsbesök på ÖNH redan måndag veckan efter.
Män gråter inte sa min far en gång till mig men jag gjorde honom besviken. Veckan innan var jag klar med utfasningen av en antidepressiv medicin efter en nedtrappning på 2 veckor. Resterande medicin hade jag lämnat in på apoteket. Nu är det bara att börja igen om jag skall orka med det här.
Jag är inte rädd för besked om ny tumör men jag vill få ett besked. Sensommaren förra året kunde jag (nästan) utan besvär äte efter nästan ett år av problem orsakat av strålningen. 3 månader efter började såret (som jag nu har opererat bort) att värka och återigen göra det svårt att äta och dricka. Speciellt kryddad mat.
Efter operationen för typ en månad sedan sade kirurgen att läkningen skulle ta cirka 3-5 dagar. Det stämde inte! Nu är jag där igen med ett nytt sår som inte läker och som till råga på allt har blivit större.
Nu går jag på penicillin (för säkerhets skull) samt starka värktabletter:
2 Alvedon 665 mg + 1 Tradolan 100 mg 4 gånger per dag samt 2 Brufen 800 mg till natten. Sedan ny antidepressiv medicin och lite Oxascand tills den börjar verka. PUH! Nu är jag uppe igen med 8 tabletter till morgonen, 1 på lunchen, 6 på kvällen samt allt det ovan nämnda var 6:e timma.
Nu börjar det kännas svart. Tack och lov för en underbar familj annars vet jag inte hur jag skulle ha orkat. Samtidigt skäms jag. Det är ju inte ens konstaterat ny cancer och runt om i landet finns det massor med Cancerpatienter som har fått besked om att deras sjukdom inte går att bota. Och här gnäller jag.
Nej Leif! Ryck upp dig nu och kom ihåg!!
Varje dag ovan jord är en bra dag och skogarna är fulla av Kantareller.
Ha det bra nu och ursäkta allt gnället ni trogna EL
Hälsar Leif
söndag 22 juli 2012
torsdag 19 juli 2012
"På västkusten intet nytt" 19 juli 2012
Hej alla EL
Tänkte bara höra av mig så ni inte tror att jag har kilat vidare eller nåt. Det måste vara knepigt att läsa min blogg. Det är samma spänning som i Glamour. Han har ont.Han har inte on.t Det är bättre. Det är sämre. Han skall till läkaren. Han har vart hos läkaren. Hur kul kan det vara? Tack ialla fall för att ni bryr er.
Jag älskar att läsa böcker. Helst med historiskt tema. Jag håller nu på med "Den oövervinnerlige" av Peter Englund. Jag tror att jag har läst den förut men jag har turen att ha så dåligt minne att jag kan läsa om den flera gånger. Vad jag ville säga är att jag hittade ett fantastiskt citat i boken:
3 saker kommer aldrig tillbaka; en avskjuten pil, ett passerat liv och ett uttalat ord.
Tyvärr hittar jag inte tillbaka vem som har skrivit det ursprungligen men det är verkligen tänkbart. Eller hur?
Jag har ju redan skrivit om hur jag känner och har känt det i samband med min sjukdom. Alla "avskjutna pilar" och alla uttalade ord man ångrar. Bäst nu då att vara rädd om det liv man har. Själv tror jag väl att det på något sätt kommer tillbaka men......man kan ju aldrig vara säker. Eller hur?
Idag fick jag ett frågeformulär från en studie som jag gick med på att vara med i när jag fick min diagnos. Första gången jag fick det blev jag förbluffad över vissa frågor. Varför frågade man om detta? Var det verkligen så att det var fler som kände som jag? För att ni skall förstå vad jag talar om har jag skannat en sida av dom 18 jag har fått. Frågorna verkar konstiga men det konstigaste är att dom faktiskt har relevans. I alla fall för några och någon gång.
Jag lyckas inte kopiera över den men här är några av frågorna. Dom skall besvaras med 4 alternativ: inte alls, ibland, ganska ofta, alltid.
Jag känner mig spänd och uppskruvad
Jag uppskattar samma saker som tidigare
Jag får en slags känsla av att något hemskt kommer att hända
Jag kan skratta och se saker från den humoristiska sidan
Oroande tankar kommer för mig
Jag känner mig glad
Jag kan sitta i lugn och ro och känna mig avspänd
Jag känner mig som om jag går på "lågt varv"
Jag får en känsla som om jag hade "fjärilar i magen"
Jag har tappat intresset för mitt utseende
Jag känner mig rastlös som om jag måste vara på språng
Jag ser fram emot saker med glädje
Jag får plötsliga panikkänslor
Jag kan njuta av en bra bok, radio eller tvprogram.
Första gången jag fick formuläret fattade jag inget alls. Nu desto mer. Det finns en mängd andra frågor som är kopplade till smärta, hur man njuter av mat, hur man upplever att vara ibland folk, hur det är att äta ibland folk etc. etc.
Nog tjatat om detta! Läste på löpsedlarna att Magnus Härenstam har blivit sjuk igen i cancer. På ett sätt är det upplyftande att man kan nämna ordet Cancer. Ofta ser man i artiklar och hör på TV att en person har blivit sjuk eller avlidit efter en lång tids sjukdom. Det är naturligtvis tve eggat men jag tror för min del att många hellre vill tala om sin sjukdom. Det är ju inget att skämmas för. Har ni någonsin sett i en dödsannons orsaken till dödsfallet. Man kan tycka att ingen har med det att göra men samtidigt tycker jag att man skall kunna prata om sjukdomar utan skam. Det är liksom att man riskerar att drabbas om man pratar om det eller att man är immun om man inte gör det. Jag kan försäkra er att det inte stämmer.
Detta är bara min personliga åsikt och det finns säker många som tycker tvärtom. I vilket fall; Ha det bra denna härliga sommar. Skogarna är fulla av kantareller och regn är bra för hyn. För varje regndag kommer vi närmare en soldag och kom ihåg:
VARJE DAG OVAN JORD ÄR EN BRA DAG!!!!
Hej svejs
Tänkte bara höra av mig så ni inte tror att jag har kilat vidare eller nåt. Det måste vara knepigt att läsa min blogg. Det är samma spänning som i Glamour. Han har ont.Han har inte on.t Det är bättre. Det är sämre. Han skall till läkaren. Han har vart hos läkaren. Hur kul kan det vara? Tack ialla fall för att ni bryr er.
Jag älskar att läsa böcker. Helst med historiskt tema. Jag håller nu på med "Den oövervinnerlige" av Peter Englund. Jag tror att jag har läst den förut men jag har turen att ha så dåligt minne att jag kan läsa om den flera gånger. Vad jag ville säga är att jag hittade ett fantastiskt citat i boken:
3 saker kommer aldrig tillbaka; en avskjuten pil, ett passerat liv och ett uttalat ord.
Tyvärr hittar jag inte tillbaka vem som har skrivit det ursprungligen men det är verkligen tänkbart. Eller hur?
Jag har ju redan skrivit om hur jag känner och har känt det i samband med min sjukdom. Alla "avskjutna pilar" och alla uttalade ord man ångrar. Bäst nu då att vara rädd om det liv man har. Själv tror jag väl att det på något sätt kommer tillbaka men......man kan ju aldrig vara säker. Eller hur?
Idag fick jag ett frågeformulär från en studie som jag gick med på att vara med i när jag fick min diagnos. Första gången jag fick det blev jag förbluffad över vissa frågor. Varför frågade man om detta? Var det verkligen så att det var fler som kände som jag? För att ni skall förstå vad jag talar om har jag skannat en sida av dom 18 jag har fått. Frågorna verkar konstiga men det konstigaste är att dom faktiskt har relevans. I alla fall för några och någon gång.
Jag lyckas inte kopiera över den men här är några av frågorna. Dom skall besvaras med 4 alternativ: inte alls, ibland, ganska ofta, alltid.
Jag känner mig spänd och uppskruvad
Jag uppskattar samma saker som tidigare
Jag får en slags känsla av att något hemskt kommer att hända
Jag kan skratta och se saker från den humoristiska sidan
Oroande tankar kommer för mig
Jag känner mig glad
Jag kan sitta i lugn och ro och känna mig avspänd
Jag känner mig som om jag går på "lågt varv"
Jag får en känsla som om jag hade "fjärilar i magen"
Jag har tappat intresset för mitt utseende
Jag känner mig rastlös som om jag måste vara på språng
Jag ser fram emot saker med glädje
Jag får plötsliga panikkänslor
Jag kan njuta av en bra bok, radio eller tvprogram.
Första gången jag fick formuläret fattade jag inget alls. Nu desto mer. Det finns en mängd andra frågor som är kopplade till smärta, hur man njuter av mat, hur man upplever att vara ibland folk, hur det är att äta ibland folk etc. etc.
Nog tjatat om detta! Läste på löpsedlarna att Magnus Härenstam har blivit sjuk igen i cancer. På ett sätt är det upplyftande att man kan nämna ordet Cancer. Ofta ser man i artiklar och hör på TV att en person har blivit sjuk eller avlidit efter en lång tids sjukdom. Det är naturligtvis tve eggat men jag tror för min del att många hellre vill tala om sin sjukdom. Det är ju inget att skämmas för. Har ni någonsin sett i en dödsannons orsaken till dödsfallet. Man kan tycka att ingen har med det att göra men samtidigt tycker jag att man skall kunna prata om sjukdomar utan skam. Det är liksom att man riskerar att drabbas om man pratar om det eller att man är immun om man inte gör det. Jag kan försäkra er att det inte stämmer.
Detta är bara min personliga åsikt och det finns säker många som tycker tvärtom. I vilket fall; Ha det bra denna härliga sommar. Skogarna är fulla av kantareller och regn är bra för hyn. För varje regndag kommer vi närmare en soldag och kom ihåg:
VARJE DAG OVAN JORD ÄR EN BRA DAG!!!!
Hej svejs
fredag 13 juli 2012
Hurra!!! 13 juli 2012
Allt såg bra ut! Tyvärr är såren i munnen och halsen inte bättre. Jag har nu (vet inte om jag har bloggat om det förut) 2 nya sår och det är ibland lite körigt att äta och dricka, men det går faktiskt rätt bra ändå och det känns riktigt bra för varje positivt besked. Beroende på alla såren som kommer och går samt hesheten som ibland är typ besvärande, skall jag skiktrönta halsen inom 2 veckor.
Allt bra än så länge!!
Hinner inte mer så: Ha en trevlig sommar och kom ihåg att ju mer det regnar desto närmare kommer vi solen.
mvh
Leif
Allt bra än så länge!!
Hinner inte mer så: Ha en trevlig sommar och kom ihåg att ju mer det regnar desto närmare kommer vi solen.
mvh
Leif
lördag 7 juli 2012
Jaha. Västgötaklimax! 7 juli 2012
Ja då va en 3 månaders kontroll avklarad igen. Jag fick väl inga direkta svar. Svaret på biopsin från operationen hade inte kommit (och har inte kommit än idag). Allt sådant gör ju att man blir lite extra oroligl. Varför tar det så låmng tid? Har dom hittat nåt och skall dubbelkolla? Svar skall komma den 13 då jag har ett återbesök på ÖNH Sahlgrenska.
I vilket fall fick jag klartecken från min läkare Andreas. Han kunde inte se eller känna några underligheter men tycker vi skall röntga igen.
Dessutom är det ytterligare en 3 månaderskontroll innan vi går över till halvårskontroll. Enligt Andreas minskar riskerna för nya metastaser proportionellt med tiden vilket innebär att riskerna idag redan är mindre än för ett halvår sedan. I teorin alltså!
Nej jag skall inte låta gnällig. Allt väl än så länge. Om det skulle bli ett bakslag nästa vecka tar vi det problemet då. Tills dess lever vi som vanligt.
Som vanligt innebär ikväll ett 25 års kalas hos en av frugans syskonbarn. Temat är Rock&Roll. Det begreppet är inte det samma som för oss 40-talister som tänker på Elvis, pisseränna (en frisyr för den som inte vet), plisserade kjolar osv. R&R för en 25 åring är mer Kiss, Motörhet etc. Följaktligen håller jag nu på att klä ut mig i en Metallica t-shirt, svarta jeans, tatueringar (gnuggisar i form av smurfar..typ) och vackert grönt färgat hår och mustasch.
I övrigt är det faktiskt lite problematiskt nu. Sår som kommer och går under och på tungan. Såret efter det bortopererade såret vill inte heller läka som man lovat mig. Nu känns det ungefär som innan operationen. Hesheten kommer och går och iaf tycker jag att det för varje gång blir värre. Men...vem vet.
I alla fall är jag inte så jätteorolig. Jag känner att läkarena har allt under kontroll. Det tråkiga är ju alla man hör om som dör i Cancer. Det känns som det ökar dag för dag, men det är kanske inbillning.
Nej nu måste jag göra mig iordning för ikväll. Kom ihåg ni EL:
Varje dag ovan jord är en bra dag!!!
Tecknar er
C-kompis Leif
I vilket fall fick jag klartecken från min läkare Andreas. Han kunde inte se eller känna några underligheter men tycker vi skall röntga igen.
Dessutom är det ytterligare en 3 månaderskontroll innan vi går över till halvårskontroll. Enligt Andreas minskar riskerna för nya metastaser proportionellt med tiden vilket innebär att riskerna idag redan är mindre än för ett halvår sedan. I teorin alltså!
Nej jag skall inte låta gnällig. Allt väl än så länge. Om det skulle bli ett bakslag nästa vecka tar vi det problemet då. Tills dess lever vi som vanligt.
Som vanligt innebär ikväll ett 25 års kalas hos en av frugans syskonbarn. Temat är Rock&Roll. Det begreppet är inte det samma som för oss 40-talister som tänker på Elvis, pisseränna (en frisyr för den som inte vet), plisserade kjolar osv. R&R för en 25 åring är mer Kiss, Motörhet etc. Följaktligen håller jag nu på att klä ut mig i en Metallica t-shirt, svarta jeans, tatueringar (gnuggisar i form av smurfar..typ) och vackert grönt färgat hår och mustasch.
I övrigt är det faktiskt lite problematiskt nu. Sår som kommer och går under och på tungan. Såret efter det bortopererade såret vill inte heller läka som man lovat mig. Nu känns det ungefär som innan operationen. Hesheten kommer och går och iaf tycker jag att det för varje gång blir värre. Men...vem vet.
I alla fall är jag inte så jätteorolig. Jag känner att läkarena har allt under kontroll. Det tråkiga är ju alla man hör om som dör i Cancer. Det känns som det ökar dag för dag, men det är kanske inbillning.
Nej nu måste jag göra mig iordning för ikväll. Kom ihåg ni EL:
Varje dag ovan jord är en bra dag!!!
Tecknar er
C-kompis Leif
tisdag 3 juli 2012
3 månaders kontroll. 3 juli 2012
Idag är det dags för den sista, förhoppningsvis, 3 månaderskontrollen. Om allt går bra idag och om biopsin på det bortopererade inte visar någon cancer, blir min nästa kontrollpunkt om bara 6 månader istället för 3.
Jag har inte sovit så bra inatt men det beror inte på att jag oroar mig. Åtminstone tror jag inte det. För att travestera å Bond: jag är varken skakad eller rörd. Kul va?
Däremot har jag haft f-bnatt ont i halsen och sårstället. Låt oss hoppas att det inte har tillstött något efter operationen. Det skulle ta 4-5 dagar innan det är läkte. Idag är det dag 5. Nåväl vi får väl se idag kl halv 10. Troligen får jag väl besked om biopsin idag också.
Jag måste tacka er EL för alla kommentarer på min gnällblock och det förvånar mig fortfarande att nån ids läsa om när någon pratar av sig sina sjukdomar.
Flera har sagt att jag skriver med humor men det tänker jag inte ta åt mig. Det är varken frågan om nedärvda egenskaper eller tillägnat under livets gång. Nej! Det här får man nog tacka Anders, psykiatriker på Sahlgrenska, och hans arsenal av häxbrygderna. Serteralin på morgonen (fast nu håller jag på att fasa ut dom) Valdoxan till kvällen och som mellanmål några Sobril-
Det här skrivande har faktiskt hjälp mig mycket. Det är konstigt för att skriva så här är som att "flasha" sig i ett fönster med spegelglas i ett hyreshus mitt i stan utan att veta om ens någon, eller tusentals kollar.
Sådär! Nu är jag klar för dagen. Nu får ni läsa modebloggar, kändisbloggar eller vad ni nu läser. Jag fick faktiskt en idé där. Själv har jag aldrig läst någon. Kanske nån kan tipsa mig.
Ha det bäst ni alla EL och kom ihåg: Varje dag ovan jord är en bra dag.
Leif
PS
Om inte ovanstående lyckas muntra upp er kan jag tala om att kantarellerna har kommit i skogen. Visserligen små som gamla gylfknappar men enligt uppgift ljuvligt goda stekta i smör. Vi har redan fått ihop 2 dl (stort eller hur) av små gula gylfknappar.
DS
Jag har inte sovit så bra inatt men det beror inte på att jag oroar mig. Åtminstone tror jag inte det. För att travestera å Bond: jag är varken skakad eller rörd. Kul va?
Däremot har jag haft f-bnatt ont i halsen och sårstället. Låt oss hoppas att det inte har tillstött något efter operationen. Det skulle ta 4-5 dagar innan det är läkte. Idag är det dag 5. Nåväl vi får väl se idag kl halv 10. Troligen får jag väl besked om biopsin idag också.
Jag måste tacka er EL för alla kommentarer på min gnällblock och det förvånar mig fortfarande att nån ids läsa om när någon pratar av sig sina sjukdomar.
Flera har sagt att jag skriver med humor men det tänker jag inte ta åt mig. Det är varken frågan om nedärvda egenskaper eller tillägnat under livets gång. Nej! Det här får man nog tacka Anders, psykiatriker på Sahlgrenska, och hans arsenal av häxbrygderna. Serteralin på morgonen (fast nu håller jag på att fasa ut dom) Valdoxan till kvällen och som mellanmål några Sobril-
Det här skrivande har faktiskt hjälp mig mycket. Det är konstigt för att skriva så här är som att "flasha" sig i ett fönster med spegelglas i ett hyreshus mitt i stan utan att veta om ens någon, eller tusentals kollar.
Sådär! Nu är jag klar för dagen. Nu får ni läsa modebloggar, kändisbloggar eller vad ni nu läser. Jag fick faktiskt en idé där. Själv har jag aldrig läst någon. Kanske nån kan tipsa mig.
Ha det bäst ni alla EL och kom ihåg: Varje dag ovan jord är en bra dag.
Leif
PS
Om inte ovanstående lyckas muntra upp er kan jag tala om att kantarellerna har kommit i skogen. Visserligen små som gamla gylfknappar men enligt uppgift ljuvligt goda stekta i smör. Vi har redan fått ihop 2 dl (stort eller hur) av små gula gylfknappar.
DS
måndag 2 juli 2012
Fixat!! 1 juli 2012
Nu är operationen avklarad. Den 28e opererade man bort såret och jag fick ett nytt i storlek av en gammal 50-öring. När bedövningen släppte hade jag spåklart lite ont med det var inte så farligt trots allt. Enligt läkaren skall det ha gått bort efter 4-5 dagar men nu har det gått 4 dagar. Imorgon skall jag till min käre cancerläkare för min 3 månaders kontroll. Hoppas allt är bra då. Vi hörs efteråt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)