15 november 2011 Uppdatering

Om exakt en månad är jag på min vanliga 3 månaders kontroll.ö Som vanligt känner jag, som jag kanske har sagt förut, en kula i halsen. 2 gånger förut har det varit svullnader. Båda gångerna var det svullnader beroende på strålningen. Hoppas på det samma nu.

Mitt luktsinne är fortfarande inte tillbaka. Det är till ständig irritation för min fru när hon bakar och slinker in till tvättstugen. Jag skulle inte ens känna om hela ugnen brann upp. Själv har jag inga som helst problem med det. Många frågar mej: har du verkligen inte något luktsinne du har ju smaksinne. Svaret är att jag inte har direkt något smaksinne heller. Jag känner om det är salt eller sött. Mycket som är sött t.ex apelsiner smakar surt. Saker jag inte har ätit tidigare går fint ner nu så det är väl inte direkt några problem med det heller.

Så länge man inte har som yrke att delta i en smakpanel eller vara vinprovare går det fint i alla fall.

Just nu har jag inga sår i munnen alls. Man får vara glad så länge det varar men jag vet ju att det kan komma tillbaka i flera år än om man har otur. Värre är det med saliven och med nerverna.

Varje natt vaknar jag 3-4 gånger för att jag är för torr i munnen och inte kan svälja beroende på det. Alltså dricker jag vatten som står på mitt nattduksbord. Problemet är att för att bli av med det jag dricker får jag gå upp 2-3 gånger till för att "pudra näsan". Summan av inkomster och utgifter måste ju gå ihop.

Mina nerver är väl inte i toppenskick. Kanhända jag skojar lite grand här och även till vardags men jag har stora problem med återkommande ångest och panikattacker. Tyvärr har jag blivit tvingad att börja äta Valduxan till kvällen som komplement till mina antidepressiva på morgonen. Ännu tråkigare är det att det inte alltid hjälper utan jag måste ta till Zoloft också.

Jag talade just med min en av mina söner om det. Det är svårt att föreställa sig hur det är om man inte har varit i den situationen. Inte heller vet jag säkert om det är rädsla, ångest som kommer av sjukdomsinsikten eller om skallen har tagit lite stryk av strålningen likaväl som andra stora organ i kroppen (inte för att hjärnan är stor men..) Om man tänker tillbaka på hur strålningen gick till försökte man naturligtvis att koncentrera strålningen till just det ställe där tumören satt men hela huvudet är ju utsatt.

Det ordnar sig nog med tiden. För er som följt den här gnällbloggen och känner till min bråckoperation, vill jag säga att jag måste in för kontroll. Jag har en svullnad vid operationssåret som inte vekar vara normal. Kanske mer levrat blod. Usch man får taskiga bilder i huvudet. Inte sant??

Härom natten när jag inte kunde sova försökte jag mig på att analysera varför jag mådde dåligt. Kom på denna lilla vers (dikt).


Det sitter en man på min axel

Han viskar så tyst så att endast jag hör
Han viskar så svarta tankar
Han viskar i örat mitt jag tror att du dör



Det sitter en man på min axel
Han sitter på axeln mitt emot
Han viskar så vackra tankar
Dom bara ljuger det finns säkert bot



Mitt huvud det är mittemellan
Mitt huvud det dränks av allt ljud
Mitt huvud det surrar av tankar
Det finns ju så många bud




Sov gott ni EL och vi kanske ses igen på den här sidan