Omstart ja vad betyder det?
Vi har beslutat att sälja vår sommarstuga på Orust och köpa något nytt i Spanien. Det är verkligen en omstart. Jag har en melankolisk sida som gör att det tilltalar mig att sitta en gråmulen höstdag och titta på ängladansen över ängarna och grådis på himlen. Tyvärr eller kanske rättare sagt: tack och lov delar inte min fru denna sida hos mig. Hon är den gladlynta och den som raskt och utan att tveka byter livsstil. Ibland har jag svårt att hänga med men den här gången är jag helt med.
Ni EL som har läst min blogg vet att vi var i Spanien i en månad och jag måste erkänna att det är underbart där nere. Mina invändningar är rent av patetiska. Vad skall jag göra med alla mina böcker som jag älskar. Knasigt eller hur? I vilket fall som helst är vi nu på väg att byta livsstil igen. Vi hade 40 årig bröllopsdag den 13 november och har flyttar 17 gånger, Haft 9 hus och 2 bostadsrätter. Vårt hus som vi skall köpa i Spanien blir vårt 10:e
Ha det bra ni EL
onsdag 23 november 2011
onsdag 16 november 2011
15 november 2011 Uppdatering
Om exakt en månad är jag på min vanliga 3 månaders kontroll.ö Som vanligt känner jag, som jag kanske har sagt förut, en kula i halsen. 2 gånger förut har det varit svullnader. Båda gångerna var det svullnader beroende på strålningen. Hoppas på det samma nu.
Mitt luktsinne är fortfarande inte tillbaka. Det är till ständig irritation för min fru när hon bakar och slinker in till tvättstugen. Jag skulle inte ens känna om hela ugnen brann upp. Själv har jag inga som helst problem med det. Många frågar mej: har du verkligen inte något luktsinne du har ju smaksinne. Svaret är att jag inte har direkt något smaksinne heller. Jag känner om det är salt eller sött. Mycket som är sött t.ex apelsiner smakar surt. Saker jag inte har ätit tidigare går fint ner nu så det är väl inte direkt några problem med det heller.
Så länge man inte har som yrke att delta i en smakpanel eller vara vinprovare går det fint i alla fall.
Just nu har jag inga sår i munnen alls. Man får vara glad så länge det varar men jag vet ju att det kan komma tillbaka i flera år än om man har otur. Värre är det med saliven och med nerverna.
Varje natt vaknar jag 3-4 gånger för att jag är för torr i munnen och inte kan svälja beroende på det. Alltså dricker jag vatten som står på mitt nattduksbord. Problemet är att för att bli av med det jag dricker får jag gå upp 2-3 gånger till för att "pudra näsan". Summan av inkomster och utgifter måste ju gå ihop.
Mina nerver är väl inte i toppenskick. Kanhända jag skojar lite grand här och även till vardags men jag har stora problem med återkommande ångest och panikattacker. Tyvärr har jag blivit tvingad att börja äta Valduxan till kvällen som komplement till mina antidepressiva på morgonen. Ännu tråkigare är det att det inte alltid hjälper utan jag måste ta till Zoloft också.
Jag talade just med min en av mina söner om det. Det är svårt att föreställa sig hur det är om man inte har varit i den situationen. Inte heller vet jag säkert om det är rädsla, ångest som kommer av sjukdomsinsikten eller om skallen har tagit lite stryk av strålningen likaväl som andra stora organ i kroppen (inte för att hjärnan är stor men..) Om man tänker tillbaka på hur strålningen gick till försökte man naturligtvis att koncentrera strålningen till just det ställe där tumören satt men hela huvudet är ju utsatt.
Det ordnar sig nog med tiden. För er som följt den här gnällbloggen och känner till min bråckoperation, vill jag säga att jag måste in för kontroll. Jag har en svullnad vid operationssåret som inte vekar vara normal. Kanske mer levrat blod. Usch man får taskiga bilder i huvudet. Inte sant??
Härom natten när jag inte kunde sova försökte jag mig på att analysera varför jag mådde dåligt. Kom på denna lilla vers (dikt).
Det sitter en man på min axel
Han viskar så tyst så att endast jag hör
Han viskar så svarta tankar
Han viskar i örat mitt jag tror att du dör
Det sitter en man på min axel
Han sitter på axeln mitt emot
Han viskar så vackra tankar
Dom bara ljuger det finns säkert bot
Mitt huvud det är mittemellan
Mitt huvud det dränks av allt ljud
Mitt huvud det surrar av tankar
Det finns ju så många bud
Sov gott ni EL och vi kanske ses igen på den här sidan
Mitt luktsinne är fortfarande inte tillbaka. Det är till ständig irritation för min fru när hon bakar och slinker in till tvättstugen. Jag skulle inte ens känna om hela ugnen brann upp. Själv har jag inga som helst problem med det. Många frågar mej: har du verkligen inte något luktsinne du har ju smaksinne. Svaret är att jag inte har direkt något smaksinne heller. Jag känner om det är salt eller sött. Mycket som är sött t.ex apelsiner smakar surt. Saker jag inte har ätit tidigare går fint ner nu så det är väl inte direkt några problem med det heller.
Så länge man inte har som yrke att delta i en smakpanel eller vara vinprovare går det fint i alla fall.
Just nu har jag inga sår i munnen alls. Man får vara glad så länge det varar men jag vet ju att det kan komma tillbaka i flera år än om man har otur. Värre är det med saliven och med nerverna.
Varje natt vaknar jag 3-4 gånger för att jag är för torr i munnen och inte kan svälja beroende på det. Alltså dricker jag vatten som står på mitt nattduksbord. Problemet är att för att bli av med det jag dricker får jag gå upp 2-3 gånger till för att "pudra näsan". Summan av inkomster och utgifter måste ju gå ihop.
Mina nerver är väl inte i toppenskick. Kanhända jag skojar lite grand här och även till vardags men jag har stora problem med återkommande ångest och panikattacker. Tyvärr har jag blivit tvingad att börja äta Valduxan till kvällen som komplement till mina antidepressiva på morgonen. Ännu tråkigare är det att det inte alltid hjälper utan jag måste ta till Zoloft också.
Jag talade just med min en av mina söner om det. Det är svårt att föreställa sig hur det är om man inte har varit i den situationen. Inte heller vet jag säkert om det är rädsla, ångest som kommer av sjukdomsinsikten eller om skallen har tagit lite stryk av strålningen likaväl som andra stora organ i kroppen (inte för att hjärnan är stor men..) Om man tänker tillbaka på hur strålningen gick till försökte man naturligtvis att koncentrera strålningen till just det ställe där tumören satt men hela huvudet är ju utsatt.
Det ordnar sig nog med tiden. För er som följt den här gnällbloggen och känner till min bråckoperation, vill jag säga att jag måste in för kontroll. Jag har en svullnad vid operationssåret som inte vekar vara normal. Kanske mer levrat blod. Usch man får taskiga bilder i huvudet. Inte sant??
Härom natten när jag inte kunde sova försökte jag mig på att analysera varför jag mådde dåligt. Kom på denna lilla vers (dikt).
Det sitter en man på min axel
Han viskar så tyst så att endast jag hör
Han viskar så svarta tankar
Han viskar i örat mitt jag tror att du dör
Det sitter en man på min axel
Han sitter på axeln mitt emot
Han viskar så vackra tankar
Dom bara ljuger det finns säkert bot
Mitt huvud det är mittemellan
Mitt huvud det dränks av allt ljud
Mitt huvud det surrar av tankar
Det finns ju så många bud
Sov gott ni EL och vi kanske ses igen på den här sidan
tisdag 8 november 2011
Uppsala
Jag måste verkligen skriva om min upplevelse i Uppsala. Vi var i Uppsala domkyrka. I en alkov hade dom ett kollegieblock där man kunde skriva hälsningar till GUD. På sista bladet stod det med darrigf stil: Snälla jag behöver hjälp.
Orden förföljer mig. Vem var det? En kvinna eller man?
Vad driver en människa till en sådan ångest och vädjan om hjälp. Cancer??
PUH
Dom där orden förföljer mej
Orden förföljer mig. Vem var det? En kvinna eller man?
Vad driver en människa till en sådan ångest och vädjan om hjälp. Cancer??
PUH
Dom där orden förföljer mej
måndag 7 november 2011
Den 7 november 2011
Från ett soligt Spanien till ett regnigt Märsta. Nästan direkt efter hemkomsten från Spanien var det dags att styra vår lilla Peugeot 107 mot Märsta och en veckas barnvakt. Dottern skall flytta och barnbarnet Isa skall ha sällskap en vecka medan mamma är i Chicago.
Eftersom denna blogg är ägnad att diskutera cancer och inte några trevliga eller sorliga familjehändelser hoppar jag över den sorg man känner när ett barn och ett barnbarn flyttar 57 mil ifrån en.
Nåväl Cancern!! Tänke just på hur mina matvanor har förändrats efter min cancerbehandling. Jag fick rådet inför behandlingarna att absolut inte äta något av mina älsklingsrätter. Dvs om jag ville behålla dom som älsklingsrätter. Det verkade ganska korkat när man sa det men det stämmer. Det är även så att det fungerar tvärtom också. Saker jag inte skulle äta innan äter jag nu.
Exempel:
Jag har alltid avskytt smaken av vitlök. Inte är jag väl någon vitlöksälskare nu heller mer av vitlökstolerant (dvs om det inte smakar för mycket vitlök!!)
Har alltid älskat att plocka kantareller men inte äta dom. Det gör jag nu.
Till pyttipannan har jag alltid när jag har ätit ute på någon vägkrok, bett att få utan rödbetor. Nu äter jag dom med förtjusning.
Tidigare kunde man inte servera mig något bättre än ungsbakad falukorv med mos. Icke sa Nicke nu.
Äter nu hellre från Burger King än en Mc Feast från Mc Donald.
Jag älskar väl fortfarande inte brocoli men har slutat att peta bort dom ur salladen.
Jag som brukar älska sura frukter och ibland t.om surt plockgodis klarar inte ens av att äta apelsin. Förr kunde jag pressa mig ett glas citron på morgonen. Vilken skillnad va?
Conference päron och Granny Smith äpplen smakar absolut ingen ting nu för att inte tala om banan.
Grönsallad med egengjort majonäs är numera en favorit.
Förresten va enkelt det är att göra. Blanda 3 äggulor med 2 små tsk dijonsenad, salt och peppar. Droppa sedan 3 dl rapsolja och tillsätt sedan en skvätt rödvinsvinäger. Ja alltså droppa bara en dl sedan kan man hälla mer och mer. Slut på kokboksdelen!!
Så här kan man fortsätta med två skinande undantag:
ÄGG. En morgon utan morgonägg är en förlorad dag. Älskar dessutom majo, stekt ägg, löskokt ägg, hårdkokt ägg, förlorat ägg, omelett, äggröra, ägg Benedict, rått ägg (i råbiff), vaktelägg. T.o.m vitan som blir över efter majonästillverkningen smakar ljuvligt stekt. Ägg är föda för gudarna. Även när jag var som sämst var jag inte så dålig att jag inte kunde klämma i mej ett löskokt ägg
BACON knaperstekt!! Behöver väl inte diskuteras mer.
Kvarstående problem är den diminutiva kulan i halsen som kanske bara är en svullnad. Hoppas på det. Man blir väl hypokondriker va det lider, har t.o.m. hittat ett fult märke på ryggen. Skärpning Johansson!!!
Mina smaklökar är fortfarande inte något vidare välutvecklade och mitt luktsinne är obefintligt.
Har även kvar min Pelikanhaka dvs lymfvätska som samlat sig i en "säck" under hakan. Jag tror att det är bara jag som tänker på det ibland. Förresten kan man ibland se gamla kärringar (i min ålder) med samma typ av haka och alla dom kan ju inte ha cancer i halsen...eller?
Apropå ibland är nerverna lite i olag igen och jag har fått börja om med Veloxan för att kunna sova. Jag antar att några sådana här små örfilar får man ju räkna med. Om man har tillbringat en tid i "deathrow".
Nej nu får jag nog skärpa till mig och försöka att sova klockan är mycket. Sov gott ni också ni EL (eventuella läsare)
Gnatt
Eftersom denna blogg är ägnad att diskutera cancer och inte några trevliga eller sorliga familjehändelser hoppar jag över den sorg man känner när ett barn och ett barnbarn flyttar 57 mil ifrån en.
Nåväl Cancern!! Tänke just på hur mina matvanor har förändrats efter min cancerbehandling. Jag fick rådet inför behandlingarna att absolut inte äta något av mina älsklingsrätter. Dvs om jag ville behålla dom som älsklingsrätter. Det verkade ganska korkat när man sa det men det stämmer. Det är även så att det fungerar tvärtom också. Saker jag inte skulle äta innan äter jag nu.
Exempel:
Jag har alltid avskytt smaken av vitlök. Inte är jag väl någon vitlöksälskare nu heller mer av vitlökstolerant (dvs om det inte smakar för mycket vitlök!!)
Har alltid älskat att plocka kantareller men inte äta dom. Det gör jag nu.
Till pyttipannan har jag alltid när jag har ätit ute på någon vägkrok, bett att få utan rödbetor. Nu äter jag dom med förtjusning.
Tidigare kunde man inte servera mig något bättre än ungsbakad falukorv med mos. Icke sa Nicke nu.
Äter nu hellre från Burger King än en Mc Feast från Mc Donald.
Jag älskar väl fortfarande inte brocoli men har slutat att peta bort dom ur salladen.
Jag som brukar älska sura frukter och ibland t.om surt plockgodis klarar inte ens av att äta apelsin. Förr kunde jag pressa mig ett glas citron på morgonen. Vilken skillnad va?
Conference päron och Granny Smith äpplen smakar absolut ingen ting nu för att inte tala om banan.
Grönsallad med egengjort majonäs är numera en favorit.
Förresten va enkelt det är att göra. Blanda 3 äggulor med 2 små tsk dijonsenad, salt och peppar. Droppa sedan 3 dl rapsolja och tillsätt sedan en skvätt rödvinsvinäger. Ja alltså droppa bara en dl sedan kan man hälla mer och mer. Slut på kokboksdelen!!
Så här kan man fortsätta med två skinande undantag:
ÄGG. En morgon utan morgonägg är en förlorad dag. Älskar dessutom majo, stekt ägg, löskokt ägg, hårdkokt ägg, förlorat ägg, omelett, äggröra, ägg Benedict, rått ägg (i råbiff), vaktelägg. T.o.m vitan som blir över efter majonästillverkningen smakar ljuvligt stekt. Ägg är föda för gudarna. Även när jag var som sämst var jag inte så dålig att jag inte kunde klämma i mej ett löskokt ägg
BACON knaperstekt!! Behöver väl inte diskuteras mer.
Kvarstående problem är den diminutiva kulan i halsen som kanske bara är en svullnad. Hoppas på det. Man blir väl hypokondriker va det lider, har t.o.m. hittat ett fult märke på ryggen. Skärpning Johansson!!!
Mina smaklökar är fortfarande inte något vidare välutvecklade och mitt luktsinne är obefintligt.
Har även kvar min Pelikanhaka dvs lymfvätska som samlat sig i en "säck" under hakan. Jag tror att det är bara jag som tänker på det ibland. Förresten kan man ibland se gamla kärringar (i min ålder) med samma typ av haka och alla dom kan ju inte ha cancer i halsen...eller?
Apropå ibland är nerverna lite i olag igen och jag har fått börja om med Veloxan för att kunna sova. Jag antar att några sådana här små örfilar får man ju räkna med. Om man har tillbringat en tid i "deathrow".
Nej nu får jag nog skärpa till mig och försöka att sova klockan är mycket. Sov gott ni också ni EL (eventuella läsare)
Gnatt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)