20 mars 2011

TRÖTTTTTTTTTT

Denna förlamande trötthet. Den svåra behandlingen med strålningar, cellgifter och alla komplikationerna är (som det känns nu) ingenting mot denna trötthet som gör att man skakar i händer och ibland i hela kroppen och ibland inte ens orkar läsa en bok. Ibland går jag upp efter att ha sovit hela natten för att bara gå och lägga mej på soffan och sova flera timmar till. Å andra sidan kan jag när jag har bra dagar gå flera kilometer ellr påta i rabatterna på landstället.

Höll nästan på att glömma! Efter mitt senaste inlägg fick jag en akuttid på onkologen och fick träffa min läkare (Andreas Hallqvist). Han gick ner i halsen med en speciell utrustning, som jag inte kan namnet på men som inte är speciellt trevlig, han såg inga tecken på nya tumörer i halsen men han såg att jag hade fått tillbaka svamp. Dom ständiga svampangreppen är en biverkan av strålningen som skadar såväl smaklökar som slemhinnor från näsan ner i halsen.

Jag skulle haft mitt inplanerade 3 månaders besök den 28 mars men beroende på den här extra undersökningen flyttar vi istället fram nästa läkarbesök till slutet av april.

Vad mer har jag att säga rörande min hälsa? Det blir ju mycket gnäll men det är vad hela denna blogg går ut på. Någonstans där jag kan gnälla utan att skada mina nära för mycket. Jo! Jag har stora proble med depression utan att gå in på det närmare. Trodde kanske att det var därför jag är så trött. Jag fick via kuratorn på onkologen kontakt med en psykiatriker som är knuten dit. Jag har nu fått ytterligare ett antidepressivt medel i tillägg till Sertralinet och ozascand som jag tar vid behov. Vanligen 2-4 st 15 mg per dag. Mirtrazapin heter det nya medlet som jag har fått utskrivet och som jag tar i 30g till natten.

Efter en veckas användning vill jag nog ta bort den ordinationen. Jag mår inte bättre snarare sämre och i tillägg har jag fått, tror jag, biverkningar i fSrm av magvärk, diarré och mardrömmar. Känner också mer än tidigare mej liksom "stå utanför mig själv". Så har jag känt tidigare men inte i den omfattningen. Så fort jag har bloggat färdigt skall jag mejla detta till min läkare.

Han har förresten även remitterat mig till psykologenheten på onkologen. Det lär vara vanligt med den här typen av reaktioner både på cancer och den stroke jag hade förra året. I alla fall intalar jag mig att jag inte är onormalt känslig eller onormalt gnällig.

I dag har jag legat på soffan hela dagen och sovit och ibland kollat in nyheter. I min nya I pod har jag kontroll löpande på nyheter på franska Air France, CNN, Al Jezeera mfl. I övrigt har jag släpat mej upp för att steka några ägg.

Jag försöker att i varje blogg ta med något positivt. Här kommer det:
*Den nya medicinen har gett mig aptit. Efter att ha vareit nere i 83 kg ökar jag nu i vikt.
*Jag börjar känna av smaker lite och äter samma mat som min fru även om det kanske inte blir lika mycket och det än är långt kvar tills jag kan njuta av en måltid.
*Vin smakar fortfarande ibland som bensin men en Kopparbärs 7,5% kan jag få i mig.
*Det som dock är störst är min familj. Om jag inte hade haft min fru, mina barn och barnbarn vet jag inte om jag hade orkat.

Sammanfattningsvis tror jag nog, trots undersökningen för några veckor sedan, att jag inte har sett slutet på min cancer än. Det känns fortfarande som om något är fel och då menar jag inte bara tröttheten.

Men kommer tid kommer råd

Tack till eventuella läsare från en trött bloggare!

P:S
Jag började denna blogg för att eventuellt kunna hjälpa andra som är i samma situation. Jag frågar mej nu hur skall jag nå ut till dom? Om någon läser detta och har någon idé om hur jag kan nå dit får ni gärna tipsa mej. Om man googlar på: jag och min cancer hittar man inte denna blogg.
DS