söndag 19 september 2010

18 september

Ingen hemgång ihelgen och tur vara väl det. jag var hemma på dagpermission, Alla vill träffas och prata och när jag kom tillbaka till sjukhuset var jag helt utmattad och bara kräktes. Det var visst några värden som ännu inte var bra så jag hoppas nu verkligen att allt är bättre på måndag. Underligt nog kommer dödsångesten framkrypande ibland hur man än kämpar emot. Jag och frugan har anmält oss till en parkurs för att komma på rät köl med oss själva.




Nu är jag trött igen undrar om jag orkar kola på valvakan. En liten stund iaf hoppas jag.


Hej då

4 kommentarer:

Unknown sa...

Hej goa Leif, Det gör så ont i mig att höra att du inte är frisk!! Du av alla borde få må bra hela ditt liv. Jag skickar många kramar och mycket energi och kärlek och håller tummarna för att du kommer att gå som segrare ur denna kamp. Jag blev så glad när jag sprang på Therese i somras när jag var hemma en vända på semester. Hon har en glöd inom sig som är helt fantastisk, du kan vara stolt att ha en så fin dotter.
Hälsa alla i familjen. Jag kommer att följa din kamp och försöka peppa dig så du inte ger upp!!!
Stor Kram
Annika

Anonym sa...

Hej Leif. Jag lider verkligen med dig och din sjukdom. Har många i min närhet som också har denna hemska sjukdom. Hoppas att ditt syfte med bloggen hjälper dig och att du blir bättre dag för dag nu. Här kommer en jättestor Styrkekram från Helene!!!!

Unknown sa...

Tjena, Leif! Pirkko tipsade om din blogg. Hoppas det är okey att jag följer den. Vilket bra initiativ av dig och för dig och andra. Nu kavlar vi upp ärmarna och ser till att du kommer i genom detta och kan fokusera på det livet går ut på - att leva! Krya på dig så länge, Leif. Ser fram emot att träffa dig snart och höra ditt goa skratt och dina historier.

Anonym sa...

Hej Leif! Hade inte en aning om att du var dålig, håller alla tummar jag kan för dig, kämpa på! Blogga måste vara ett bra sätt att bearbeta o även ett sätt att skriva dagbok så du kan gå tillbaks o se alla behandlingar m.m. som du gått igenom, man tror man ska minnas allt.... Kram på dig o hälsa hela familjen, Malin Lind (Bengts & Ingalills dotter)